*corinnes perspektiv*
Jag är glad att jag kom hem så snabbt eftersom så fort jag kommit innanför ytterdörren börjar jag gråta,
jag har det problemet att jag gråter när jag är arg.
Jag tackar gud att ingen är hemma.
Corinne? jag tittar upp och ser Ogge.
Kom.
vi är i skolan och han står vid klassrumms dörren och vinkar mot mig.
jag går ut i korridoren och ser mig omkring men ser ingen.
så plöttsligt tar någon tag o min arn och drar mig bakåt.
innan jag vet ordet av står jag med ryggen mot väggen och Ogges läppar inte så långt från mina han böjer sig framåt, nu är det bara en knapp millimeter mellan våra läppar.........
CORINNE! vakna.
jag vaknar nned ett ryck och kollsr mig förvirrat omkring jag ligger på soffan, hemma, jag är inte i skolan...
Corinne? jag ser Connor stå några meter bort.
drömde du något kul? frågar han och ler retsamt.
Haha nej. svarar jag surt.
Jag ska beställa pizza undrade om du vill ha? fortsätter han.
Aa gärna svarar jag och stiger upp, jag tar en dusch sägdr jag och försvinner in i badrummet.
Väl innanför dörren sjunker jag ihop på golvet.
Samma gamla jävla dröm som alltid slutar på samma ställe...
jag vet inte hur länge jag sitter och stirrar in i väggen men gansks länge måste det vara eftersom rätt som det är knackar Connor på dörre och meddelar att pizzan är färdig.
YOU ARE READING
my own path o.m
FanfictionOgge Molander fanfic. Corinne har i snart 3 år gått i samma klass som Ogge och det har så länge som hon minns varit klart för henne att Ogge är den enda för henne, hur kommer det bli? kommer hon våga prata med honom och isåfall berätta för honom hur...