my own path o.m

du behöver inte hjälpa mig att leva mitt liv!

*corinnes perspektiv*

När jag väl var ute på gatan igen så hade jag lust att ta upp en stor sten från marken och dänga den i mitt huvud

jag var en sån jävla idiot,

mumlade bara något obegripligt och sprang iväg

han måste tro att jag är socialt efterbliben eller något...

Jag bestämde mig för att jag sulle gå och köpa en vinter jacka så jag messade Nadine och frågade om hon ville ses,

hon är absolut en av de bästa att shoppa med.

Hon svarade nästan direkt att hon och Leyla också hade planerat att gå shoppa idag så vi bestämde att vi skulle träffas vid ett café om 30 minuter.

Själv gick jag direkt dit eftersom jag inte ätit något på hela dagen och var bajs hungrig.

Tre timmar senare hade jag tittat en perfect jacka och ett par underbara vinterskor, och en massa onödigt som egentligen inte behövdes.

Vi skulle precis börja bege oss hem när jag såg Magda komma mot oss,

Hej! sa hon glatt och gav en kram åt alla tre.

Tänker du verkligen bete dig som om inget hänt? frågade jag henne.

ja hur så? sa hon med samma

irriterande röst hon alltid hade när hon försökte spela oskyldig och hon visste att hon inte var det.

Uuum kanske det att du ljög om att jag inte behöde skjuts hem igår fadt du mycket väl visste att jag behövde det?? eller att du tvingade mig att gå till Alex föräldrars rum med Ogge så att jag totalt skämde ut mig inför alla?

Snälla Cori inte är du väll fortfarande fast i dom sakerna? skrattade hon

Ja tänk för att jag är det. svarade jag surt.

Du borde egentligen tacka mig,

jag gjorde det du aldrig själv skulle klarat av att göra.

prata med Ogge! fortsatte hon

vad vet du om vad jag klarar av eller inte klarar av morrade jag.

Kom igen! 2 år det ända du typ gör är pratar om honom men aldrit till honom jag hjälpte ju dig bara! säger Magda men ännu högre röst.

och fölk tittar lite,

men det bryr jag mig inte om.

INTE BRYR DU DIG OM VAD SOM HJÄLPER MIG. DEH ÄNDA DU BRYR DIG OM ÄR VAD SOM FÅR DIG ATT SE BRA UT! JÄVLA SJÄLVISKA IDIOT... skriker jag och säkert alla stirrar nu,

men jag är så arg att jag bara går iväg utan att bry mig om Leyla och Nadine som ropar åt mig att stanna.