Fjädrar

del 14

Jag går fram mot spegeln för att se efter om jag ser okej ut, liksom om jag skulle råka tumla ut genom fönstret mot min vilja ännu än gång och någon då skulle få syn på mig så vill ju jag åtminstånde se bra ut. Det är trevligare att titta på en good looking ängel, än en livs levande hårboll. Jag borstar igenom håret några gånger och konstaterar nöjt att det svarta jeansen med nitar längs fickornas kanter matchar linnet perfekt! Sen ställer jag mig tillrätta och fokuserar på vingarna. Den här gången lättar jag nästan direkt och på ostadiga vingar svävar jag mot taket. Jag böjer undan sekunden innan jag skulle ha slagit i huvudet i lampan och tränar på att sväva runt i små cirklar. Efter en hel del brakandes in i väggarna så kan jag sväva i en någolunda rund cirkel och svänga på kommando. Jag ger mig själv en välbehövd klapp på axeln innan jag förklarar dagens flyglektion avslutad.

Jag snörar på mig skorna, kränger på mig jackan och kliver ut genom ytterdörren. Jag behöver lite frisk luft nu.

"Jag går ut!" ropar jag ut i huset. Sömniga mumel inifrån mammas och pappas rum är det enda svar jag får. Precis när jag är på väg att dra igen ytterdörren skuttar Oscar ner för trappan och rusar mot hallen. Sötnosen vill följa med. Han stryker sig mot mina ben och jag stänger igen dörren. Vi svänger ut på trottoaren, sida vid sida. Jag går och småpratar lite med honom, om Sue, sveket. Han tittar upp på mig som om han förstår. Så hör jag ett välbekant harklande och tittar upp. Jane står med korsade armar inte långt framför mig.

"Så den äckliga lilla mördaren visar sig utomhus", säger hon. Oscar väser och pälsen ställer sig rakt upp.

"Schhh", säger jag lugnande och stryker honom över ryggen

"Hur känns det?" säger Jane med iskall röst, "Att inte längre vara populär, att vara utstött och mobbad!" Ett léende sprider sig över hennes läppar.

"Om det där var ett försök till att koppla min situation till din föredetta-situation så misslyckades det på en historisk nivå!"

av: aSocialbutterfly