Fjädrar

Del 18

Jag slappnar av när jag känner att jag inte faller. Vinden blåser kraftigt igenom håret, och jag åker som en pil, upp emot himlen. Jag tittar ner på alla små människor. Det är ganska mörkt ute, men jag kan se hur tydligt som helst. Jag ser en buss åka längre bort, vi svandammen. Jag följer den med blicken. Den åker en liten bit till, innan den stannar, och små människor går av och på. Alla har på sig tjocka vinterjackor, mössor, och halsdukar på sig. Jag har inget av dem, men jag fryser inte alls. Jag dyker ner emot staden, och sätter mig på ett hustak, i en gränd. Jag ska precis flyga vidare när jag hör röster. Jag kikar fram försiktigt. Där går två killar, som ser ut att vara i 20 års åldern, och en flicka, kanske femton. En av dem, en kort och spinkig kille, har på sig en keps, med ett dollar märke på. Hans hår syns inte, hans kläder är svåra att se i mörkret, men båda killarna har mjukis byxor, och extremt mycket häng. Den ande killen, är ganska lång, med ölmage. Han har ingen keps, utan ett halsband i en lång, guldkedja. Tjejen är ganska kort, och smal, med blonderat hår. Jag ska precis dra, det var väl liksom inget speciellt med dem, men då hör jag tjejen skrika "men bort från mig!" Hon låter förtvivlad på rösten. Jag står helt still, och tittar. Killarna håller fast henne. Hon försöker dra sig loss men de är alldeles för starka. Hon tjuter. Den mulliga av killarna sätter handen för hennes ansikte. "Om du inte är tyst dör du!" Säger han ilsket. Jag fryser till is. "Helvete!" Hör jag honom ryta, medan har rycker bort handen från hennes ansikte. "Jäveln bet mig!" Säger han högt, med irritation i rösten. "Hjälp mig! Snälla, någon?!"
Ropar hon förtvivlat. Jag kan inte bara stå här och se på?! Jag måste hjälpa henne! De fortsätter att dra henne framåt. Jag flyger emot dem, sedan stannar jag framför dem. "Släpp henne!" Befaller jag. De står och stirrar på mig, undrar vem fan jag är. Jag flinar och känner mig as mäktig. "Öööh. Nej!" Säger den lilla wannabe gangstern och tittar på mig ängsligt. Jag suckar. "Vi...vi tänker inte låta någon liten bitch med plastvingar komma och ta vår tjej ifrån oss" säger den tjocka wannabe gangstern. Om han inte låtit så osäker hade jag nog blivit rädd, men jag är INTE rädd för såna äckel. Jag himlar med ögonen. "Jag är INTE eran tjej!" Vrålar tjejen. De håller fortfarande ett

fast grepp runt hennes armar. "Hörni, om ni inte släpper henne frivilligt, så kommer jag att tvinga er" säger jag. De ser osäkra ut. "Och med våld om jag måste" lägger jag snabbt till och tittar ner på mina naglar. Då, börjar dumskallarna springa med henne, bort ifrån mig. Jag tänker snabbt. Sedan flyger jag snabbt över dem och ställer mig framför dem. "Hit.med.henne" säger jag varnande. "Nej!" Säger det i kör. Då tar jag sats, flyger rakt emot dem, tar tag i tjejen snabbt, och flyger rakt upp i luften, med henne dinglandes i famnen. Hon skriker. "Men va lugn!" Säger jag irriterat. Vi flyger en liten bit, sedan sätter jag ner henne på marken. Hon stirrar förvirrat på mig. Jag ler ett retsamt leénde. "Skicka polisen på de där knäppisarna, och berätta inte om mig för NÅGON!" Säger jag. "Vad heter du?" Frågar jag efter en rad plågsamma sekunder. "Natasha" säger hon tyst. Jag nickar. "Angel" säger jag. "Jag heter Angel" sedan flyger jag iväg. Jag vet inte varför jag inte sa mitt riktiga namn. Kanske för att hon inte skulle kunna hitta mig, och så. Jag tittar på min arm klocka. Shit. Hon är snart halv nio.
*
Jag kryper tyst in igenom fönstret, och stänger det. Jag fäller ihop vingarna med en smäll. Jag låser upp dörren till mitt rum och går ner. "Har du sovit gumman?" Frågar pappa. Jag nickar. "Jag var bara väldigt trött" säger jag och gnuggar mig i ögonen. "Ok"

Tackar så mycket för att du läst!
Peace out ✌️
// bookmermaid