Mamma går snabbt fram till mig, med röd gråtna ögon. "Vart har du varit?!" Säger hon matt och kramar om mig hårt. Vad ska jag säga?! Att jag bara vaknade upp mitt ute i skogen, utan att veta hur? Nej! Jag rycker på axlarna. Sedan ser hon mig rakt i ögonen. "Vi har ringt polisen, och hela kvarteret är ute och letar!" Jag tittar ner i golvet. "Agnes, vi har varit JÄTTE oroliga! Var har du varit?!" Jag får nog av alla jobbiga känslor, och går upp på mitt rum istället. Mamma följer efter. "Agnes! Kom ut hit!" "Jag vill bara vila" säger jag så trött jag kan. Mamma gick på det, för att jag hör hur hon går nedför trapporna. Jag drar fram lappen ur fickan. DAu ri tän egsne. Det kanske är Latin eller nåt? Det får google avgöra. Jag tar fram datorn och knappar in orden, och trycker på retur. Menade du Dau si tän engine ?
Nej, inget. Jag tar upp lappen och läser orden igen.
Jag biter mig i läppen. Vad betyder det egentligen?
Jag går och lägger mig i sängen. Stirrar up i taket ett tag.
Jag tänker på Sue. Jag har inte sett henne eller någon i svikar gänget på ett tag.
Jag minns, när vi brukade ha kodnamn för folk vi inte gillade. Vi brukade byta plats på bokstäverna. Som till exempel, Miles, blev Ilsem. Kod namn. Då slog det mig. Jag tar fram lappen, en bit papper, och en penna. Jag försöker kasta om bokstäverna. Första ordet måste börja på d, eftersom att det är stort, DAu ri tän egsne. Men då måste a vara början på ett namn. Jag tar bort a och kollar. Du. Det låter ju troligt! Jag fortsätter i kanske en timme eller två.
När jag tittar ner på det färdiga resultatet kan jag nästan inte tro vad som står.
Du är inte Agnes.
Jag känner hur mina knän blir alldeles svaga, sedan blir allt svart.
Sorry för kort kapitel! Love yah! ❤️
//Bookmermaid
YOU ARE READING
Fjädrar
FantasyAgnes rygg börjar klia. Det går aldrig över. Hennes vänner svek henne och hon är arg och ledsen. En dag, när det kliar som mest så drar hon ut en fjäder ur ryggen. Hon fattar inte hur den hamnade där och hon vet inte vad hon ska göra. Allt är bara k...
