Shilan.. SHILAN!!
Shilan- Ja! Mamma!- jag märke inte att min lärare ropade på mig
Plötsligt hörde jag att alla skrattade åt mig, jag kände hur mina öron hettade till och mitt ansikte blev varm och jag drog slutsatsen att jag förmodligen såg ut som en tomat. Det var förrän nu jag såg att det fanns en väldigt stiligt kille framför mig, hans lilla smilgrop på hans vänstra kind och hans fina leende lyste framför mig. Hans fina mörkgröna hår satt rufsat, det gjorde honom en aning sexig. Jag vaknade till, jag höll på och drogs till drömlandet igen. Jag slog båda mina kinder för att vakna till, detta gjorde att den snygga gestalten framför mig gav ut ett jätte gullig skratt.
-Får jag sätta mig bredvid dig, jag tror att lärarinnan blir annars arg om du inte svarar henne nu sa han och pekade med hans haka bakom honom.
-Javisst stammade- jag örfialde min kind inombords, jag stammade aldrig.
-Tack sa han och log igen. Mitt namn är Kim Jongin men du kan kalla mig Kai. men jag anar att du inte hörde mig du var så inne i dina tankar.
-förlåt sa jag och skämdes ihjäl samtidigt som jag kände hur det hettade till öronen igen.
Under hela den morgonen kändes det konstig och blev nästan arg på mig själv när jag inte kunde få fram rätt ord när Jongin pratade med mig. Och ja, jag vågade inte ens säga Kai i mina tankar, jag var inte tillräckligt nära med honom och vågade inte säga smeknamn förrän jag litade på honom helt.
Skolans ringklocka ekade och var för första gången glad för det, för glad tyckte jag själv, jag längtade till att träffa Ten men plötsligt slog det till, jag hade ju sprungit ifrån honom och hade låtit mina känslor komma ut. Jag blev deprimerad. Allt hade gått åt skogen. Så fort läraren sa att vi fick gå, sprang jag bort så fort som möjligt men det jag inte räknade med var att Jongin hade sprungit efter mig och ropade på mig som galning.
Shilan! ropade han , varför sprang du? sa han andfådd -vet inte sa jag också andfådd
-du är ju den enda jag pratade med sa han och smålog. Vem ska kunna hjälpa mig ur den har stora labyrinten. Jag en liten småvalp sa han och dramatiserade.
Jag skrattade , han var rolig och så dramatisk och det påminde mig om någon... juste Ten.
-förlåt sa jag och småskrattade.
-Jag vet inte om jag kan förlåta dig sa han. Men du kan gottgöra mig om du äter med mig bredvid på lunchen.
-visst , den här vägen sa jag. Inombords blev jag glad. Det är inte som att jag hade någon att sitta bredvid på lunchen ändå tänkte jag.
Vi gick genom vägen till Cafeterian och kunde se genom glasrutorna att Ten satt med sina 4 kompisar tillsammans med Lisas bord och hennes vänner. Jag fick genast en klump i magen men som gick bort så fort den kom när jag kände en hand på min axel, det var Jongin. Han märkte att jag såg obekväm ut.
-Är du okej? sa han. - Javisst sa jag och smålog.
-Den här vägen sa jag och öppnade dörren till cafeterian. Många satt och stirrade på vårt håll så fort vi steg in. Jag kände mig nervös och var inte van att många stirrade på mig. Det var Jongins närvaro som gjorde att alla blickar drogs till honom. Det började genast höras viskningar från alla håll. Jag försökte ignorera blickarna och tog cafeterians röda bricka och Jongin följde efter mig.
-Alla stirrar på oss sa han
-Jag märkte inte sa jag sarkastisk
-jaha, de gör det iallafall sa han och märkte inte mitt sarkasm.
-ja sa jag, orkade inte bråka med den enda perdonen som hade pratat med mig under hela skolgången förutom Ten.
Att välja bord blev det värsta på hela dagen. Jag gjorde det jag aldrig skulle göra, ignorera Ten när han bjöd och sitta på hans bord. Jag hittade bästa sittbordet som var långt borta från alla andra och satte mig med Jongin. Det blev inte så dåligt om jag trodde.
Tens pov
Ten satt chockad i sitt plats och kunde inte få fram några ord. Hans älskade bardomsvän hade precis ignorerat honom och satte sig med någon ny kille hon inte kände. Han kände sig på något sätt förolämpat.
-vad hände, vill hon inte sätta sig med oss? sa Lisa och hennes röst lät lite besviket.
-du såg ju väl hur hon passerade honom och gick med den nya heta killen sa Winwin medan han drack sin melon bubble tea.
-Kan ni sluta prata om mig när jag precis sitter framför er sa Ten irriterad.
Det enda Ten gjorde lunchrasten var att kolla på henne medans hon skrattade men nya killen som inte var så snygg som alla sade. Ingen märkte att han höll sina knytnävar hårt under bordet och att han slogs med sitt inre om varför han kände hur han gjorde det när Shilans leende var riktad mot den nya killen och inte han.
