Släpp taget

Kap 6 - Äcklad

"Sandra!" Hör jag någon skrika samtidigt som någon duttar kallt vatten på min panna.
"Aa" säger jag tyst
"Hon är vaken" skriker han åt sin mamma som håller mobilen i handen.
"Måste ringa ambulansen" sa hon
"Nej, det behövs inte" sa jag och satte mig upp snabbt.
"Jo men vi må-"
"Snälla" sa jag och kollade på henne, hon nickade och lade ner mobilen på bordet.
Hamodi bar upp mig från golvet och la mig på hans säng. Jag kollar på honom och lägger mina händer för ansiktet och börjar gråta.
"Vad har hänt habibti?"
"Ingenting"
"Sandra, ljug inte snälla"
"Jag vill inte berätta, snälla"
"Säkert?" Frågar han och jag nickar, han nickar tillbaka.
Han går ut ur rummet och jag hör hur han pratar med sin syster och han kommer in med kläder. Jag tar tacksamt emot de, går in i hans badrum och börjar klä av mig. Jag sätter på duschen och börjar gråta, vattnet värmer mig men jag känner mig så äcklad. När jag har duschat klart och bytt om så ser jag att spegeln är immig, jag går fram till spegeln, tar bort imman och bara kollar på mig själv. Jag känner mig äcklad, värdelös och kär. Panos vet inte vad som hänt med mig och jag planerar att aldrig berätta det heller..

Hamodi och hans storebror skjutsar hem mig, jag kramar om Hamodi och tackar hans bror för skjutsen sen stiger jag ur bilen. Jag öppnar ytterdörren sen stiger jag in, jag hälsar på mina föräldrar sen går jag in i mitt rum. Jag tar av mig kläderna och sätter på mig pyjamas, jag går in i badrummet och borstar tänderna sen går jag in i mitt sovrum. Jag lägger mig i sängen och börjar gråta, inte så mycket för vad Ismail utsatte mig för, det där var jag van med utan vad Panos gjorde. Han var otrogen mot mig, som alla andra killar va.. Det är nånting seriöst fel på mig.

Jag tar upp min telefon och kollar efter hans nummer.

"Hallå?" Säger jag.
"Hej"
"Aa hej"
"Vad gör du?"
"Ingenting?" Säger jag samtidigt som jag känner hur tårarna börjar brinna under ögonlocken.
"Förlåt mig, snälla jag älskar dig."
"Sandra, det var inte meningen snälla"
Hur fan kan det inte vara meningen? Tänker jag. Man råkar inte vara otrogen. Jag hör hur hans röst ändras..
"Gråter du?" Frågar jag honom.
"Jag älskar ju dig snälla" säger han och jag börja gråta.
"Varför gjorde du så mot mig?"
"Sandra, jag äls-"
"Nej bryr mig inte , säg varför du gjorde så mot mig"
"Förlåt mig"
"Nej"