Krigare ~

Kaptiel 5

Kapitel 5 ~

Jag vågar inte kolla bakåt utan riktar blicken framåt hela tiden när jag springer så långt bort från hans rum som möjligt, det känns som om den långa korridoren aldrig tar slut. Utan att notera det själv kastar jag en blick bakåt och sedan vänder jag den snabbt framåt och jag krockar in i någon helt oberedd. Våra huvuden slås hårt in i varann och båda faller till marken. Jag tar mina händer runt mitt huvud, smärtan dunkar som om det känns som om min hjärna ska dunka ut. Jag kollar mot personen som ligger snett framför mig. När personen vänder huvudet mot mig ser jag direkt vem det är. Det är hon. Hon den mystiska tjejen som skrek på mig häromdan som jag inte vet namnet på ännu.

"Förlåt, jag såg mig inte för" säger jag och hoppas på att hon inte är lika arg som förra gången.

"Nejdå det är lugnt det var jag som inte såg mig för" säger hon och vi båda reser oss långsamt upp. Tystnaden tar över och det blir väldigt stelt. Jag bestämmer mig för att avbryta tystnaden genom att le och så sträcker jag fram handen till henne för att hälsa.

"Mitt namn ä-" mer hinner jag inte säga för att hon avbryter mig mitt i meningen.

"Leah, jag vet. Alla vet det" säger hon med ett leende. Jag blir chockad, hur vet alla det? Jag har fortfarande min hand sträckt fram till henne men jag tar genast långsamt ner den för att hon kommer troligen inte hälsa att tillbaka.

"Va? Hur vet alla det?" frågar jag nyfiket.

"Alla tror eller säger att du ligger runt med kungen" säger hon och rycker på axlarna. Jag tappar hakan. Jag svarar inte henne utan står med vidöppen mun och försöker ta in det hon nyss har sagt.

"Det är bara rykten, det betyder inte att det behöver vara sant" säger hon när hon inser att jag är i chocktillstånd. "Mitt namn är iallafall Cory" säger hon slutligen och sträcker fram handen. Ett leende bildas på mina läppar och jag tar tag i hennes hand och skakar den.

Vi sätter oss på golvet och lutar oss mot stenväggen och sitter och pratar och skrattar i flera timmar känns det som. Solen börjar gå upp och vi sitter fortfarande kvar och ingen av oss verkar trötta.

"Jag borde nog gå" säger Cory tillslut. Inombords vill jag bara sitta kvar här i flera timmar till men jag förstår henne. Om någon ser oss uppe nu ligger vi illa till.

"Ja, jag med" säger jag och vi båda reser oss upp. Jag blir chockad av att hon ger mig en snabb kram som jag inte var beredd på.

"Vi ses Leah, tack för det här, det var jätte mysigt och sitta o prata med dig och förlåt om jag har varit oförskämd innan" säger hon och ger mig ett leende. Jag tackar tillbaka och vi skiljs åt. Jag går i dem långa korridorerna plus en trappa innan jag kommer fram till min cell som står öppen. Undra om Cory också ligger i en cell eftersom hon gick en annan väg. Jag går in i min cell och stänger dörren tyst. Skönt att ingen såg mig men dem kommer märka att dörren har varit upplåst hela natten. Jag skjuter iväg tankarna och jag somnar direkt.

"Upp och hoppa, dags att jobba!" skriker en vakt på mig och jag gnuggar mina ögon. Jag har aldrig varit såhär trött innan, men det är ju självklart för att jag har bara sovit ett få antal timmar. Jag reser mig långsamt upp och jag tror nästan att jag ser ut som ett vrak. Vakten knuffar mig ut och solen bländar mina ögon, jag vill bara stänga dem och somna igen.

Som tur är har jag inte vatten stationen idag utan jag har bygg stationen. Den ligger också på den stora grusplanen och man sågar och bygger olika skulpturer, man hämtar också plankor och material till dem som bygger. Jag går till min station och får instruktioner av vakten.