Killen med de isblå ögonen - Gruller

Kapitel 15

Dörren åker upp och innan för dörren står du, lika vacker som vanligt men en fin skjorta med ett mycket fint motiv på. Ditt hår ser helt magiskt ut i den starka ljuset från solen starka strålar som speglar ditt blonda hår. Ditt leende får alla mina känslor att bubbla inom mig och åka runt som en häftig bergochdalbana i magen på mig. Hela min kropp fylls med en extremt härlig känsla som jag aldrig vill ska släppa mig kropp. Du öppnar dina armar och jag nästan kastar mig in i din famn. Jag trycker ivrigt ihop våra läppar, direkt när det möts så känner jag känslan som jag har saknat så mycket. Jag skiter i att vi står i dörröppningen och att några av de andra gästerna till Ivars kalas, utan jag öppnar munnen lite och snart har jag hans tunga med min. Om ingen hade varit hemma hos Ivar hade jag tagit det här ett steg längre men nu hör jag hur någon börjar närma oss. Tyvärr får jag avsluta hånglet och vända mig om och se men som är där. Där står en kille jag känner igen mycket väl. Det är Teo som flinar på ett sätt som bara han kan göra.

- Förlåt om jag störde erat ääähh jag ni vet, sa Teo men ett flin som fick mig att bli generad.

Varken jag eller Ivar säger inget utan vi börjar bara skratta så att det gör ont i magen. Ivar sätter händerna på mina höfter och vi går in i huset. Där häger det ballonger och girlanger i alla färger man kan tänka sig. Det ser ut som ett barnkalas men det finns något som är väldigt gulligt. Jag ler bara av att se det, Ivar och Teo går in i vardagsrummet där hela Ivars släkt sitter. Jag känner att jag blir lite blyg och att jag blir lite osäker men snart känner jag Ivars röst i mitt öra.

- Ta det lugnt baby, jag finns här, säger du och drar din armar om min kropp. Jag försöker bara tänka på Ivars närhet istället för alla människor som kollar på oss. Jag blir speciellt rädd när en gubbe i ett av hörnet av rummet kollar väldigt konstigt på mig och Ivar. Jag orkar inte med att folk kollar konstigt på mig bara för att jag är gay. Ivar vänder mig så att jag har mitt huvud bort ifrån alla, jag myser mig in i hans famn som håller mig nära och tryggt.

Snart hör jag en bekant bakifrån oss, där står Robin med sitt svart hår som är helt rufsigt. Det ser ut som om han gick upp för sängen för 5 minuter sen.

- Alltså sorry bois att jag kom försent men klockan ringde inte, säger Robin och flinar på det sätt som bara Robin kan.

- Robin klockan är 4 på eftermiddagen, säger Teo och asgarvar tillsammans men mig och Ivar. Robin börjar skratta så mycket så att han är tvungen att lägga sig på marken. 

Vi går och sätter oss i soffan med alla släktingar till Ivar, jag hör att en av min favorit låtar komma ut ifrån en av högtalarna. Jag ler av att tänka på när jag  var hemma i min lägenhet och jag hörde den här låten och bara några minuter senare kom Ivar hem till mig för första gången. Minnet fick mig att vända mig till Ivar som hade ena av sina armar runt min midja, han var så gullig när han log. Han kollar på mig och utan att jag är bered så trycker han sina läppar i mot mina, jag blir lite stel men snart kysser jag tillbaka. Jag orkar inte ens att bry mig om vad alla andra tycker om det så längre jag tycker om det är det perfekt. Jag öppnar min ögon och jag vänder blicken till Ivars släkt men till min förvåning så säger nästan alla i kör ÅH vad gulliga ni är tillsammans!

- Ja, han är finast, säger Ivar och kramar om mig samtidigt som jag vilar mitt huvud på hans axel.

Eftermiddagen gå så snabbt att jag nästan glömmer bort att jag ska överraska Ivar i kväll, bara vid tanken av det blir jag riktigt nervös och känner att jag börjar svettas om mina handflator. Kvällen böjar närma sig och jag frågar Ivar som ligger i sängen och kollar på Netflix om vi ska gå en promenad för jag vill ju inte att han ska veta vad jag ska hitta på. Som den snälla personen som han är så reser han sig upp och tar min hand och vi går upp för trappan upp till övervåningen. Där sitter fortfarande folk från födelsedags kalaset kvar och sitter och pratar med Ivars föräldrar. Vi säger hejdå till de och fortsätt ut ur huset, solens strålar är varm fast den halv kal luften, fast det är kalt ute så fyller ändå Ivars värm inom mig som vanligt. Jag drar upp honom för den branta backen upp till berget som han ska få sin present, ifrån berget ser man nästa hela Göteborg. Solen håller på att gå ner bakom träden, det är perfekt tänker jag när jag säger till Ivar att sätta sig på en av bänkarna på berget. Så länge Ivar håller för sina ögon drar jag upp den lilla asken ifrån väskan jag har på mig, jag drar försiktigt på mig mitt armband när Ivars namn står in graverad.

- Ivar du kan öppna ögona nu, säger jag men en lugn men samtidig längtade i rösten.

- Men Leo jag sa ju att du inte skulle köpa något dyrt, säger du och gnäller.

- Men du har ju inte ens kollat vad det är ens, säger jag och skrattar.

Ivar öppna locket sakta till armbandet, nu ser han det silvriga armbandet som ligger där. Nästan direkt efter tar du upp brevet som jag har lagt inuti asken. Du läser det och snart har du ett leende större än jag någonsin har sätt att du har haft. Du går fram till mig och jag ser att tårar kommer från dina ögonen men snabbt inser jag att det inte är utan glada tårar . Det får mina tårkanaler att fyllas med glad tårar som snart sipprar ner för mina kinder. Du drar upp mig i din famn och jag kastar mina armar om din nacke, du kollar rakt in i mina ögonen och säger:

- Baby, det där var det finaste jag har läst i hela mitt liv, säger du och ler.

- Jag skrev bara som jag kände, säger jag och min kinder måste vara blodröda.

- Leo, det är klart att jag vill bli din pojkvän, säger Ivar och den stora klumpen i magen släpper direkt.

- Jag älskar dig Ivar, säger jag innan jag ens kan stoppa mig själv, men jag vet att det jag säger är sanning.

- Jag älskar dig med Leo, säger du och kollar men den så kärleksfull blick att jag nästan drunknar i dina vackra ögon.

Du tar mig i dina famn till en av bänkarna du sätter dig ner så jag sitter gränsle över dina ben, snart känner jag dina läppar mot mina och samma underbara känsla fyller mig. När dina händer hamnar på min höfter och du drar mig närmare, efter en stund villar jag min kind i mot din och snart sitter jag där i din famn och kollar på solnedgången framför mina ögon.