Wild Hearts o.r

4

Med tunga steg gick jag imot den gråa stenbyggnaden. Regnet piskade imot mitt ansikte och jag drog upp luvan för att skydda mitt svarta hår. Med en snabb rörelse öppnade jag upp dörren och började i rask takt gå mot mitt skåp. Korridorerna var fulla med elever och nästan alla pratade högt med varandra. Jag tog upp nyckeln till skåpet ur bakfickan och med ett klick låstes det upp. Biologimappen,en penna och suddet plockade jag ur innan jag stängde skåpet igen.

"Tja mannen" hörde jag en välbekant röst ropa bakom mig. Jag vände mig om och fick se Felix stående där med ett stort leende på läpparna.

"Hej Felix" sa jag lite för surt och en rynka bildades i hans panna.

"Vad har jag gjort?" 

"Jag är bara trött,okej?"  Sanningen var att jag inte alls var trött, jag var förvirrad och nästan lite ledsen. Allt i mitt huvud kretsade kring dendär tjejen från festen, Olivia. Så fort jag blundade såg jag hennes vackra ögon och fina leende. Jag var ledsen över att hon avisade mig och inte ens ville få mitt nummer. Hon trodde att jag bara skulle leka med henne, så som med de andra tjejerna. Men det skulle jag aldrig kunna göra mot henne. 

Jag måste skärpa mig. 

Jag måste visa henne att jag kan vara en normal kille som inte ligger runt.

Det måste ske en förändring, nu!!

Efter biologin var det dags för matte. Något som jag inte alls var speciellt bra på. Sanningen var att jag kämpade för att ens bli godkänd i detta ämne.

"Hallå, Omar?" Jag blev väckt ur mitt dagdrömmande av min lärare, Stefan. Han kollade strängt på mig och jag försökte se så trevlig ut som möjligt.

"Kan du tala om för mig hur man räknar ut talet som står på tavlan?"

"Ehm, eh" stammade jag fram och fnissande hördes från klassen.

"Det blir 5 upphöjt i 2" sa Felix och blinkade åt mig och log sedan mot Stefan. 

"Tack Sandman, men låt Omar svara sälv nästa gång är du snäll"

Regnet hade upphört när klockan var ungefär 3 och vi hade slutat för dagen. Jag gick med snabba steg mot mitt hus. På vägen passerade jag ett antal busshållplatser och en av de fångade mitt intresse.Ungefär en meter utanför busskuren stod en tjej med blond hår. På sig hade hon ett par svarta jeans med hål på knäna och en jeansjacka prydde hennes överkropp. En svart bandana var knuten runt hennes huvud. 

En stor klump i magen bildades när jag såg exakt vem det var. Det var Olivia. Jag stannade upp lite och kollade ännu mer på henne och försökte få in så många detaljer som helst i mitt huvud. En sak som jag snappade upp lite extra var cigaretten hon höll i handen. Jag trodde inte hon var en sån person som gjorde sånt. Jag menar, jag gör det, men hon verkade så snäll, så oskyldig på något sätt. Jag började gå mot henne, varför inte liksom. Vad kan gå fel?

"Bjussar du?" frågade jag och nickade mot det glödande föremålet i hennes högra hand.

"Eh, ja , visst" sa hon ganska tveksamt och började fumla upp paketet ur jackfickan. Hon sträckte fram det till mig och jag tog försiktigt upp en cigarett. Jag placerade den mellan läpparna och bad om att få låna en tändare av henne.

"Bor du här i närheten?" frågade jag och log lite smått.

"Jag bor 4 busshållplatser härifrån" svarade hon och log ett försiktigt leende imot mig.

"Jag vet att vi inte fick en sådan bra start med varandra" sa jag och kollade ner i marken " Jag heter iallfall Omar Rudberg " Jag tog hennes fria hand och skakade den skämtsamt.

"Jag heter Olivia Sandström" svarade hon och jag kunde höra ett litet skratt lämna hennes mun.