Wild Hearts o.r

8

**Olivias perspektiv**

14 dagar har gått sedan Omar "räddade" mig från de där killarna som förföljde mig. 14 dagar har gått sedan jag såg Omar sist. 14 dagar har gått sedan jag fick ett sms av honom.

14 långa dagar

Jag börjar tro att han undviker mig och att jag inte betyder någonting för honom. Egentligen vill jag inte erkänna det men jag gillar nog Omar. Fast jag vet inte om jag gillar honom som en vän eller som något mer. Allt är så komplicerat. Omar är komplicerad. Borde jag följa mitt hjärta och ringa honom? Borde jag förklara allt? Hur jag känner? Eller klassas jag som för "klyschig" då?

"HejOmarjagtrorjagtyckeromdigvilldukansketräffasigen?"

Krampaktigt höll jag den vita mobilen i mina händer. Gång på gång glömde jag att andas. Jag kände mig sjuk, nästan febrig. Ska jag verkligen ringa?  

Innan jag hinner ringa hör jag hur dörrklockan ringer och jag hoppar ner från sägen och går ner till hallen. Den vita dörren åker sakta upp när jag drar i handtaget. Där utanför står en mycket väkänd person. En person jag inte sätt på 14 dagar.

"FörlåtfördethärOliviamenjagmåstegörasåhär" svamlade han ur sig innan han gick fram mot mig och innan jag hann blinka var hans hallonröda läppar mot mina. Från början stod jag bara som helt förlamad och varenda muskel i min kropp spändes. När min kropp vant sig vid situationen började jag genast besvara kyssen.

Omar drog ifrån och andades fort. Han log med ett sånt där leende man bara smälter av. Jag log mot honom och gosade in mig i hans famn. 

"Okej, det är såhär att jag vet att du vet om mitt förflutna och jag vet att allt jag gjort inte varit bra. Jag kan också säga att jag inte är en sån där förhållande kille som alla andra. men det är något med dig som får mig att vilja försöka. Jag kanske inte kommer vara den där normala pojkvännen som bjuder dig på middag och köper choklad till dig. Men åtminstonde kan jag försöka" Omar gav mig ett snett leende och jag log som svar. 

"Förlåt mig men jag måste ut och röka" sa Omar och jag följde efter honom ut i hallen. Jag följde hans exempel och tog på mig skorna. Tillsammans gick vi ut på gatan och Omar lirkade fram paketet ur bakfickan. Han räckte fram det till mig och jag tog ur en av giftstickorna och förde den mot min mun. Med hjälp av Omars tändare tände jag den och drog in luften i lungorna. Jag såg Omar göra det samma och när han var klar slängde han cigaretten på marken och stampade på den. När även jag var klar gjorde jag som Omar och han gick fram till mig. 

"Du borde sluta med det här" sa han tyst samtidigt som han strök bort en slinga av mitt hår som hängde i mitt ansikte. 

" Ja det borde du också göra" sa jag med en lite allvarligare ton i rösten. Omar flyttade sitt huvud närmare mitt och jag kunde känna hans rökdoftande andedräkt puffa mot min hud. Hans bruna ögon kollade ner på mina läppar och sedan upp på mina ögon igen. Hans varma läppar passade perfekt på mina. Med lugna rörelser masserade hans läppar mina och han höll ett stadigt tag om mina höfter.

Den här dagen slutade inte som jag någonsin skulle kunna föreställt mig.