Genom tiden

Tiden väntar inte på någon

Jag öppnade ögonen. Ligga i sängen är så jävla skönt ! speciellt på en lördag för att man gör inte så mycket. jag kollade upp på klockan. Jag stelnade. datumet är Måndag och klockan är 7:30. Jag ville nästan slå mig själv nu. Jag har 30 minuter på mig att komma till skolan. Hur kan jag ha trott att det var lördag. Jag sätter på mig kläder som hänger på stolen. En björn hoodie! skit samma. slänger ner mig för trapporna och tar tag i det första Benton jag ser på köksbordet.

" för er som  inte vet vad en Bento är , det är en lunchbox "

Jag hoppar upp på cykeln och flyger ned för gatan. Människor skriker på mig och springer åt sidan. Jag bryr mig inte, bara stanna detta ögonblick. Vinden blåser i mitt ansikte och jag skrattar. Jag svänger runt ett hörn och slänger cykeln bredvid staketet. Skolgrinden har stängts såklart så jag klättrar över väggen. Klcokan slår tre gånger och jag rusar in i skolbyggnaden och upp för trapporna. Slänger in mina saker i skåpet och tar matte-boken. Hinner springa in i klassrummet då läraren ställer sig upp och börjar lektionen.

Chiaki lutar sig mot mitt bord och viskar " Nu har du kommit sent igen björn, hahaha "                          

" Skit kul " viskar jag ironiskt tillbaka.

Han river ut ett papper från sin bok och skriver något, sen ger han det till mig. Vi ska spela efter skolan ska du komma ? Det är klart jag ska spela baseball med dem. jag skrev ett stort JA och la det på hans bord.

När klockan rang igen kände jag en lättnad. Skolan har äntligen slutat. Jag går till mitt skåp och hämtar mina saker. När jag går ut svänger jag direkt till baseball banan. jag ser två personer spela där. det finns ingen annan än Chiaki och Kosuke som skulle vara där. Jag springer till dem. Chiakis röda hår blåser i vinden. Han är så snygg när han spelar som en ängel. Ibland undrar jag varifrån han kommer för att han har aldrig berättat. jag undrar om han kännar sammasak för mig. Kosuke skriker till mig " kom " och jag springer ännu snabbare.

Det här är livet, det här är frihet. Kosuke slänger bollen så hårt att han tappar sina glasögon och jag slår bollen med hela min kraft. Tiden går så snabbt när man har kul att solen höll på att gå ned när vi gick hem.