Genom tiden

Pärlan

Jag är som sten.

Förstenad och kan inte röra mig. Det känns som en evighet av stirranden. En paus i hela stället. Jag säger åt min kropp att röra på sig men det går inte, den lyssnar inte. Allas blickar förstenar mig.

Chiaki springer fram till mig och täcker mig med sin handduk. Jag känner mig hopplös och framför allt helt röd i ansiktet medans dem båda för mig till ett hörn.

Då börjar alla gå sina vägar igen. Jag klammar mig fast i handduken.

Det känns som evigheter då Chiaki frågar

" Vad hände ? "

Jag berättar hela saken och börjar gråta halvvägs. Kosuke säger

" Varför frågade du inte personalen att bryta låset ? "

Varför gjorde jag inte det, jag känner mig så jävla dum nu.

Plötslingt börjar vi alla skratta och så slutade det, med skratt ?

Resten av dagen och hela söndagen satt jag hemma och pluggade, allt för att slippa se killarna. Jag hoppades på att på måndag dem skulle glömma allt. Jag kollar upp från böckerna och märker att det hunnit bli mörkt. Då lägger jag mig och försöker glömma allt.

För en gång skull så har jag inte kommit försent till första lektionen. Jag går raka vägen till min platts och sneglar lite på Chiaki. Han värkar helt neutral, som om han kommer inte ihåg vad som hade hänt. Jag kollar på Kosuke och han med sitter helt stilla. När jag tänker tillbaka blir jag helt röd i ansiktet och slänger bårt tanken. Jag är bara glad att rästen av dagen inte blir konstig.

När klockan ringer vinkar läraren till mig och jag kommer fram

" kan du lämna dem hära papprena är du snäll i lärarrummet " säger läraren

Jag nickar och tar upp en stor hög av mappar. Det är som att bära två stora hundar i sin famn. Upp fär trapporna var rena tortyren men när jag äntliggen kom farm till lärarummet och satte ner mapparna, ville jag kolla runt lite. Jag ställde mapparna på bordet, nej jag ställde dem på kanten.

Det var som om en atombomb hade sprängts då mapparna träffade golvet. De var överallt. Jag satte mig på huk och började plocka dem. När jag var halvvägs hörde jag att dörren öppnades. Jag kollade upp.

Den var stängd men på golvet låg en pärla.