Left-TFC fanfiction

Kapitel 3

Beas perspektiv-

Svenskan var äntligen över, och nu hade vi endast en 10 minuters rast innan vi skulle sätta fart mot matten. Matte gillade jag, det var enkelt och jag hade väldigt bra betyg i det, högsta betyg för att vara exakt.

Jag styrde mina steg mot mitt skåp för att lämna svenskaböckerna och häftena vi fått på lektionen, låste det sedan och blickade bara runt lite i korridoren. På en bänk lite längre bort satt ett gäng killar med alla varsin bok upptryckta i ansiktet, dom var antagligen klassade som nördar. Vilket jag inte alls hade något emot, jag blir bara förundrad över hur dom kan ha så stor motivation till skolan. Själv har jag bara högsta betyg i tre ämnen, matte, bild och franska.

Vid ett runt bord ännu längre bort satt ett gäng tjejer, som nog var tvåor eller treor, då det såg ut som dom satt och snackade skit om alla ettor. Majoriteterna av dom hade på sig såkallade orrebyxor, och dom var hårt sminkade med väldigt markerade ögonbryn, om ni förstår vad jag menar. Dom skulle jag inte vilja stöta på själv i korridoren.

Plötsligt fylldes mina öron av ett högt skratt. Inget hånande skratt, utan ett skratt som fick alla i omgivningen att dra på smilebanden. Min blick vändes till andra sidan av korridoren, där stod den svarthåriga killen med smått lockigt hår, det var nog honom skrattet kom ifrån, och den andre killen med röd keps, med två andra killar som jag inte sett förut. Dom började gå genom korridoren och började närma sig mig. Dom andra killarna såg ut att vara något äldre än killarna från klassrummet, jag skulle gissa på tvåor. När dom passerade mig fick jag ögonkontakt med en av dom äldre killarna, hans ögon var gröna och gnistrade något otroligt i det här ljuset. Det andra jag la märke till på honom var hans skarpt markerade käkben. Våran ögonkontakt dog tillsist ut och jag såg dom passera ännu en korridor, wow.

*

Inne i klassrummet var det nu lite pratigare än vad det hade varit på matten, ja antog att folk hade börjat lärt känna varandra nu.
Jag sökte med blicken över klassrummet för att se om det fanns någon ledig bänk, men tyvärr så gjorde det inte det. Min andra sökning var på människorna som satt vid bänkarna där det fanns en plats bredvid, vem såg snällast ut? Min blick fastnade på en tjej med chokladbrunt hår och stora bruna ögon. Hon satt ensam och drog lite med pennan över bordet. Jag gick fram till henne och la på ett leende. "Hej, kan jag sitta här?" Frågade jag, och som vanligt när jag blir nervös går min röst upp i en ljusare ton. Hon tittade förvånat på mig, men nickade sedan, "jaa, självklart" sa hon smått nervöst och flyttade ut sig lite mer mot kanten så att jag skulle få mer plats. Jag log mot henne innan jag slog mig ner.

*

Jag pluggade in mina iphone 5 hörlurar i öronen och började gå hemåt. Dagen hade ändå varit relativt bra. Mollie, tjejen jag träffade på matten, var verkligen snäll. Hon hade berättat en massa saker om sig själv, vad hennes favoritämne var, vilket var engelska, och att hennes pappa är från Bolivia. Själv hade jag knappt berättar något om mig, bara mitt namn. Jag hade verkligen svårt för att släppa in nya människor i mitt liv, och för att ha tillit till folk, pågrund av det som hände för några år sedan.