uppvikta byxor och vans

Del 3

-Men guuuud sorry!
Jag öppnar ögonen och kollar rakt in i ett par bruna ögon.
-Är du okej??
Jag är helt stum, försöker uppfatta vad som precis hände men det är som att allt står stilla.
-Här, jag hjälper dig.
En hand sträcks emot mig och jag tar tag i den och reser mig upp.
-Tack. Säger jag och kollar mig runt.
-Men är du okej eller? Tjejen med dom bruna ögonen kollar på mig med oroande ögon.
-Ja, ja det är ingen fara.
Jag sätter mig på en stol vid bordet intill väggen och bredvid mig sätter sig tjejen med dom bruna ögonen.
-Ylva!
Tjejen sträcker fram sin hand och vill hälsa.
-Eyra, säger jag och skakar hennes hand.
Läraren babblar på men jag har svårt att hänga med och helt plötsligt reser sig alla upp och går ut ur klassrummet.
-Eyra? Kommer du eller?
Ylva hänger vid dörren och ler mot mig.
-Yes, kommer!
Jag reser mig och går mot henne och resten av klassen.
-Hallå vart ska vi egentligen? Viskar jag till Ylva.
-Läraren kidnappar oss!
Ylva småskrattar och blinkar med ena ögat mot mig.
-Va rolig du ääär.
Svarar jag henne ironiskt och småler tillbaka.
-Nä jag driver, han visar oss runt i skolan bara.
-Aha okej, nice.
Vi går runt och runt och det känns som vi går runt i en labyrint.
-Den här skolan är ju gigantisk!
Jag kollar mot Ylva som kollar runt med stora ögon och ler för mig själv. Hon vänder sig runt mig och vi låser blicken.
-EYRAAAAA!!!
Jag vänder mig hastigt om och ser Max och börjar springa emot honom. Åååh vad jag saknar honom!
-Heeeej! säger jag och ger honom en stor kram.
Jag kollar på honom i hans byggbyxor och hans vita t-shirt. Han är solbrun och t-shirten sitter tajt om hans muskler. Han ser bra ut, något annat kan jag inte säga.
-Hur mår du? Frågar han.
Jag hinner inte svara innan Ylva sträcker fram sin arm från ingenstans och hälsar på Max.
-Hej! Jag heter Ylva, jag är Eyras nya bästis.
Säger hon samtidigt som hon kollar mot mig och skrattar.
-Jasså? Aa men hej på dig då, jag heter Max.
-Tjejer vad håller ni på med?
Läraren står på andra sidan korridoren och kollar mot oss. Jag och Ylva kollar på varandra och ler.
-Måste dra! Vi ses senare okej? Jag kramar om Max snabbt och småspringer tillbaka till klassen och rundturen fortsätter.