uppvikta byxor och vans

Del 4

Jag öppnar bildörren och slänger in ryggsäcken och sätter mig i bilen.
-Berätta! Hur va de?
Jag kollar mot morsan och undrar varför hon vart så snäll idag.
-Jo det var bra. Svarar jag henne.
-Några nya potentiella kompisar?
Jag kollar ut och tänker på Eyra.
-Eller kanske nån snygg kille? Mamma kollar mot mig och ler. Jag möter hennes blick och skrattar bort hennes fråga.
-Ge dig, jag skrattar lite och fortsätter sedan kolla ut genom fönstret. Radion spelar och dom pratar om att sommaren går mot sitt slut. Jag funderar på om jag ska byta om när jag kommer hem innan jag sticker ut och träffar Vinda och Max för det är så fruktansvärt varmt. Utanför blir skogen tätare ju längre vi åker.
-Du älskling.. Vi behöver prata om din pappa.
Jag vaknar till och mamma sänker radiopratarna. Tankarna går nu i högvarv och allt jag ser framför mig är min fulla farsa.
-Han vill träffa dig. Han har vart nykter nu i 90 dagar och en viktigt del för honom är att be om förlåtelse till dig.
Allt jag tänker på är alla gånger han kommit hem full och alla gånger mamma vart tvungen att hämta han från fyllecell. Fan heller att jag träffar honom.
-Det var ju faktiskt ett tag sen du träffade honom nu. Jag tror han saknar dig väldigt mycket Eyra. Även om han är dålig på att visa det så älskar han dig, det vet jag Eyra.
-Nej.
Det är det ända jag kan få ut. Jag sitter som paralyserad. Bilen rullar upp på uppfarten och mamma stannar bilen.
-Du kan väl tänka på det Eyra.
Mamma kollar på mig med en oroande blick och tar min hand. Jag rycker bort handen och sliter upp dörren och springer in i huset och uppför trappan och slänger igen min dörr bakom mig med en smäll. Jag får ingen luft. Kan inte tänka, inte andas.
Det vibrerar i bakfickan och jag plockar upp mobilen och kollar.
"Ny följare på instagram"
Jag öppnar mobilen och går in på instagram. "Ylvask8" följer dig nu".