uppvikta byxor och vans

Del 5

Okej först slänger hon upp en dörr på mig sen följer hon efter mig hela dagen i skolan och nu har hon letat upp mig på instagram? Snacka om att vara lite för desperat. Jag slänger mobilen i väggen. Alla tankar snurrar, Ylva är fin och snäll men vad är hennes grej? Och varför i helvete vill farsan komma tillbaka in i mitt liv när han aldrig gjort något bra. Jag fattar inte. Jag står med ryggen mot dörren som jag nyss smällde igen och sjunker sakta med mot golvet och försöker förstå alla tankar samtidigt som jag kipar efter luft. Jag sätter händerna mot ansiktet och blundar.
Jag måste somnat till för nu vaknar jag till ljudet av min ringsignal. Jag drar en snabb blick på klockan på väggen och ser att den är 17.15. SHIT! Jag skulle ju va i stan 17 för att träffa Vinda och Max. Jag springer till telefonen som ligger på andra sidan rummet efter att jag slängde den i väggen och svarar snabbt.
-Förlåt förlåt!! Jag måste somnat. Jag kommer! Jag pratar snabbt samtidigt som jag tar bort mascaran under mina ögon.
-Driver duuu? Är du fortfarande hemma i skogen?
Fan, hon låter irriterad på riktigt.
-Ja, sorry! Men jag skyndar mig okej? Jag är där om 20 min max!
-Aa skynda då, jag och Max går och köper dricka och godis så länge, ska du ha något?
-Aa kan du köpa en monster och något mer? Du vet vad jag gillar.
-Jag löser det, vi ses sen vid bryggan.
-Hejdå!
Jag lägger på och springer ner för trappan.
-MAMMAAA! Varför väckte du mig inte??? Du visste ju att jag skulle träffa Vilda och Max klockan 5!
-Men det trodde jag att du hade koll på själv Eyra. Jag kan inte ha koll på allt hela tiden förstår du väl.
Fyfan va jobbig hon är.
-Ska jag köra dig?
Jag kollar mot henne och min arga min blir lite snällare, jag ler och nickar. Jag tar på mig mina svarta vans och min jeansjacka och går ut till bilen.