Jag hittade tillslut ut ur arenan med världens fjantigaste leende fastklistrad på läpparna. Vad har Harry gjort med mig?
När jag kom fram till min bil på parkeringen låste jag upp samt satte mig i bilen. Klockan på min mobil visade 18.00 exakt, nu stod säkert Harry på scen. Just då jag tänkte den tanken plingade min mobil till, ett sms från ett okänt nummer. Mitt hjärta slog dubbla slag när jag såg att det var från Harry.
"Hej Louis, Harry här. Måste upp på scenen nu men jag ville bara ge dig mitt nummer, vi ses :)"
Jag log för mig själv och la till Harry's nummer i min kontaktlista. Hur kunde Harry vilja umgås med mig? Jag är en hemsk människa, och om han bara visste allt jag gjort i mitt förflutna, eller rättare sagt gör. Mobbar oskyldiga elever i skolan och jag betedde mig hemskt mot mina föräldrar förut. Jag knivhotade dem ibland när jag inte fick som jag ville, men det slutade jag med för cirka ett å sedan. Jag var, jag är ett monster.
Jag vaknade av att någon knackade. Jag ryckte till och vände blicken mot bilrutan, där stod Lottie och kollade frågande på mig. Jag måste ha somnat.
Jag öppnade bildörren och klev ur bilen. Lottie skrattade åt mig, antagligen för att jag såg så förvirrad ut.
"jaså, här ligger du och sover" sa Lottie och skrattade.
Jag blinkade några gånger för att vakna ordentligt.
"är konserten redan slut?" frågade jag.
- Ja, åh han var så bra! Harry är så snygg och han sjunger som en ängel.
Jag började le. Om hon bara visste hur fucking fin han är på både utsida och insida. Och ska vi ens ta upp hans ögon.
"Varför ler du för?"
Jag ryckte till från mina tankar och tittade upp på Lottie.
"ehm inget, ska vi åka?" sa jag för att styra bort samtalsämnet och öppnade bildörren.
När vi var påväg hem berättade Lottie om konserten. Jag hörde dock ingenting vad hon sa för jag var inne i mina egna tankar... Harry...
När vi kom in genom ytterdörren hemma var mamma, pappa och alla andra redan hemma.
- Nej men hej! sa mamma som kom ut ur köket. Har ni haft det bra?
- Japp! Eller iallafall jag, Louis har legat i bilen och sovit hela tiden. fnissade Lottie.
Jag log mot Lottie och mamma men sa ingenting. Om de bara visste...
"Jag går och lägger mig"
- men inte nu väl? du har ju sovit tillräckligt om du legat i bilen och sovit i fyra timmar och middag ska du väl ändå ha? frågade mamma och kollade undrande på mig.
"inte hungrig, godnatt" sa jag och sprang upp för trappan mot mitt rum så att hon inte hade chansen att övertala mig.
Jag gick in i mitt rum och lade mig på sängen. Jag blundade och höll precis på att somna då min mobil plingade till. Ett sms från.... Zayn. Fan. Jag hade hoppats att det var från Harry.
"vart tog du vägen idag?"
vad skulle jag svara? att jag var med en världskänd artist och kunde inte låta bli att falla lite för honom?
"var tvungen att umgås med familjen" knappade jag in och tryckte på 'skicka'.
Tankarna började snurra runt i huvudet, Harry tankarna. Varför känner jag som jag gör när jag är med honom? När jag är med honom väcks känslor jag aldrig känt tidigare. Jag känner mig lycklig. Jag brukar känna mig lycklig, men inte på det sättet som jag känner runt Harry, den här lyckliga känslan är annorlunda. Den där killande känslan i magen och man vill bara krama om honom hela tiden. Wait, nej nej nej, vad är det här? Jag är inte kär i Harry Styles. Jag är inte gay.
YOU ARE READING
When i fell for you
FanfictionLouis Tomlinson, han har allt en sjuttonårig kille strävar efter. Han är så kallad "populär", usch, Louis själv hatar det ordet. Han känner sig inte hemma, han känner sig tom. Han saknar något, något hans hjärta längtar efter