When i fell for you

del fyra

Jag vaknade av att Lottie satt vid sidan av min säng och drog i min arm.

"dags att gå upp!" sade Lottie med en hög stämma.

Jag ville säga att jag ville sova en liten stund till men munnen ville inte lyda så ett mummel kom bara ut.

"men Louis, du har bara mumlat till svars i en halvtimme, gå upp NU!" sade Lottie med en ännu högre stämma denna gång och lämnade mitt rum.

Jag satte mig upp i sängen och kände hur en stark huvudvärk trängde sig fram i mitt huvud. Jag försökte minnas vad som hände igår men allt var bara suddigt. Jag behövde en dusch.

Jag stängde av vattnet och knöt handduken runt min midja, låste upp budrumsdörren och gick till mitt rum. Klockan på min vägg visade 13.40. Jag satte på mig ett par skinny jeans och ett vitt linne. Därefter gick jag ner till köket och hällde upp en kopp kaffe.

"skynda dig på nu, vi måste åka" ropade Lottie från vardagsrummet.

"va? jag ska ingenstans!" svarade jag med min hesa morgonröst.

"men hallå du ska skjutsa mig till konserten ju, mamma sa det imorse till dig." sa Lottie och kom in i köket.

Jag måste ha sovit djupt imorse då mamma tydligen hade kommit in och pratat med mig.

"men fuck... jag orkar inte. Kan inte mamma eller pappa skjutsa?" frågade jag och drack upp den sista skvätten av mitt kaffe. Mitt huvud bultade hårt, det gjorde så ont.

"nej alla andra i familjen är och handlar, de kommer inte hem först ikväll" svarade Lottie.

"men..." började jag.

"inga men! Vi måste åka NU" protesterade Lottie och drog med mig till hallen. Jag suckade och började sätta på mig mina svarta Vans. Efter någon minut satt vi i bilen och Lottie bad mig hämta upp Sarah, Lottie's bästa vän, som Lottie skulle gå på konserten med. När vi hämtat upp Sarah åker vi vidare mot arenan.

När vi var framme och hade tillslut hittat en parkering hoppade Lottie och Sarah ur bilen och sprang mot arenans ingång. Klockan på min mobil visade 15.18. Jaha, vad skulle jag nu göra i fyra timmar? Ta en cigg kanske...

Jag klev ur bilen och plockade upp en cigarett ur mitt paket och skulle precis tända den då någon avbryter mig.

"ey! snubben! kan du inte läsa eller?"

jag vände mig och och såg en parkeringsvakt. Han pekade på en skylt. Jag följde hans pekfinger. "rökning förbjuden" stod det.

"oj då förlåt, jag såg inte" sa jag tillräckligt högt så att han skulle höra mig.

"dags att öppna ögonen då" svarade han. Han kollar strängt på mig för att sedan vända på klacken och gå sin väg.

shit, jag var verkligen röksugen, hade ju inte rökt på.... ja jag minns inte ens när sist. Jag började gå mot arenans baksida, med hopp om ingen "rökning förbjuden" skylt. Som tur var såg jag ingen skylt och tände genast cigaretten.

När det bara är fimpen kvar släppte jag den på marken och trampade på den. När jag precis ska börja gå mot min bil ser en svart bil köra in genom grinden bakom arenan där jag stod. Bilen var ungefär 30 meter bort ifrån mig, men jag kunde fortfarande se att en stor kraftig man hoppar ut ur bilen, därefter chauffören och någon lång kille med solglasögon på sig. Helt plötsligt får vakten syn på mig och börjar gå mot mig, utan att slita blicken ifrån mig. Jag stelnar till och bara tittar på honom tills han är framme vid mig.

"här ska nog du inte vara" säger han högt. Killen med solglasögonen hade tydligen hört och vänder sig om. Jag kan inte se så tydligt eftersom han är typ 30 meter ifrån mig, men jag tyckte jag kände igen honom.

"hur kom du in hit?" hör jag hur vakten säger igen och jag rycker till.

"ehhhh jo grinden var öppen så jag tänkte bara..."

"nemen!" avbröt killen med solglasögon. Han började gå emot mig och vakten. När han var framme bad han vakten, som tydligen hette Paul, att lämna oss ifred. Jag stelnade till igen och kollade frågande på killen som nu stod framför mig. Han var längre än mig själv och hade brunt, krulligt, men ändå lockigt, hår. Han log mot mig så att man kunde se hans smilgropar. Jag kände igen honom så himla väl. Jag har sett honom förut, det svor jag på. Han tog sedan av sig sina solglasögonen och jag kunde se hans djupa gröna ögon. Det var då det slog mig. Det var ju han! Nu mindes jag allting!