When i fell for you

del sju

Han kommer ihåg mig. Var det verkligen Harry som stod framför mig? Det har gått fucking tre månader.

Efter några sekunder som kändes som evigheter bryter han den tysta stämningen. Harry räcker fram kaffepaketet till mig och när jag ska ta emot det känner jag hans varma fingrar snudda vid mina kalla. Jag kollar upp mot honom och möter hans vackra gröna ögon som var lika vackra som jag minns att dem var, om inte vackrare.

"Harry varför har du inte hört av dig?" frågade jag irriterat. Egentligen är jag inte irriterad utan sårad, men det ville jag inte visa.
"men det förstås, du kanske inte har tid och det förstår jag, förlåt" fortsatte jag med en mjukare ton för att sedan vända mig om för att gå iväg. Jag kan inte skylla Harry på det här. Han är en världskänd artist, inget annat med det. Han ska inte behöva lägga ner hans dyrbara tid på en kille som mig. Jag förtjänar inte honom.

- Louis vänta!
Harry tog tag i min arm, det känns som att detta har hänt förut, och det har det också, för tre månader sedan.

"Jag har visst hört av mig! Jag har ringt dig flera gånger i veckan men du har bara ignorerat mig!"

Det var då det slog mig. Vad i helvete Louis! Ett okänt nummer har ringt mig flera gånger de senaste månaderna men jag har bara låtit det ringa. Jag är så idiotisk, att jag inte tänkt på att det kunde vara Harry.

"Harry.... H-har du bytt nummer?" frågade jag och kollade ner i golvet.

- Ja... någon vecka efter vi sågs tappade jag min lur och skaffade därefter en ny
svarade Harry med nu en vänligare röst.

- Harry jag är så ledsen! Jag visste inte att det var du. Jag svarar aldrig när okända nummer ringer.

- så... du har väntat på att jag ska ringa när jag gjort det hela tiden? Och jag har trott att ignorerat mig när du i själva verket inte vetat att det var jag? skrattade Harry.

Det kändes som om en tung sten försvann från bröstet. Han hade inte undvikit mig.

"Jag antar att allt var ett misstag"
log jag. Han log tillbaka och fasen vad han är fin.

- Men du ehm... jag tänkte att jag har ledigt nu och om du kanske vill typ.... eh.. jag vet inte hitta på något imorgon kväll?

Mitt hjärta stannade, kändes det som iallafall.

"visst" svarade jag kort med ett försök att dölja mitt lyckorus. Jag har inte varit såhär glad på länge.

- great! vad gillar du att göra? flinade Harry och höjde sin knoge för att sedan boxa till mig löst på armen.

Jag visste faktiskt inte alls vad vi skulle göra. Det enda jag vill är att vara med honom, jag mådde så bra då.

"Jag vet inte.. Vi kan väl gå hem till någon av oss, och därefter se vad vi kan hitta på?" sa jag. Wow Louis, vilket snille du är.

- det låter bra, Louis. Vi drar hem till dig.

- nej nej nej, varför det? Det finns ingenting att göra hos mig, tro mig. protesterade jag.

Lögn. Jag ville bara inte att Harry ska träffa min familj.

- Perfekt! retades Harry.

Jag flinade tillbaka.

"Men jag varnar dig Harry Styles, jag har en flock till syskon därhemma som beter sig som vilddjur" skrattade jag.

Harry's leende försvann från hans läppar och kollade tomt framför sig. Han tänkte på något.

- Harry är du okej?

Han ryckte till.

"eh va jaaa, jag mår fint" svarade han snabbt och slutade stirra. Han flyttade blicken mot mig och fejk log. Jag kunde skilja på hans riktiga leende och fejkade.

Jag nickade sakta. Det var något som inte stämde.

"Här, skriv upp din adress så att jag hittar till dig" sa Harry för att antagligen byta ämne. Han räckte fram en penna han fann i sin bakficka. "Du får skriva på min arm, det finns inget annat att skriva på. Min mobil är död."

Jag tog emot den röda bläckpennan och Harry drog upp sin tröjärm. Jag vände mig om så att jag skrev på rätt sida om armen, så det skulle bli lättare för honom att läsa. När jag tog tag i hans arm ryckte han till, antagligen för att jag var så kall.

"sorry" sa jag tyst så att han bara kunde höra.

"lugnt bud" småskrattade han raspigt. Jag rös av hans hesa röst och det blev inte bättre när han tog tag i min midja. Jag stelnade till.

"du kanske ska börja skriva" viskade han i mitt öra.

Jag ryckte till. Jag fann mig själv stått och glott på varuhyllan framför oss. Jag började rodna och skrev ner adressen på hans arm. När jag var klar släppte han taget om min midja.

"Tack. Du jag måste nog börja röra mig" fortsatte han.

- yes, men du vi ses imorgon då antar jag.

"självklart" sa Harry och blinkade med ena ögat för att sedan vända sig om och gå sin väg. När han försvunnit upptäckte jag att han glömt sin kundkorg som stod på golvet bredvid mig.