Say it and mean it. ~TFC FANFICTION~

Kär i mig?

Minnas pov.
Vi satt bara och stirrade på varandra ett tag. Men när jag kände att mina kinder hettade till vek jag undan. Jag kände att jag snart var röd i hela ansiktet. Felix kommer nog snart säga 'du är söt när du rodnar'
"Du är söt när du rodnar." Sa han och fast jag hade blicken i backen kunde till och med en blind person se hans flin.
Jag stirrade på mina skakande händer i några sekunder men när jag kände att rodnaden nästan hade försvunnit kunde jag titta upp i de smaragd gröna ögonen som tillhörde någon som jag älskar. Vänta va? Sa jag presis att jag älskar Felix? En del av mig ville att det skulle vara sant och en del inte. Jag blev genast osäker och en liten rynka spred sig mellan mina ögonbryn. Jag såg antagligen rolig ut för Felix började fnissa som en liten tonårstjej.
"Vad fnissar du åt då?" Frågade jag stöddigt och försökte låta sur.
Men jag tror alla vet vart det ledde till. Både jag och Felix låg nu på golvet och gapskrattade så vi inte fick någon luft.
När vi återhämtat oss efter vår lilla skratt attack låg vi fortfarande på golvet och andades tungt.
"Minna?" Frågade Felix flåsande.
"Aa det är mitt namn ville du något särskilt?" Sa jag och började skratta.

Felix pov.
Hennes skratt. Hennes underbara skratt.
Jag visste inte hur jag skulle säga detta.
"Ehm...... Jo ehm....jag tror typ att jag....ehm." Stammade jag fram.
"Bara ut med det grabben." Sa hon och log mot mig. Jag fick genast lite mer självförtroende.
Jag samlade allt mitt mod och bara sa det.
"Jag tror jag är kär i dig."
Nu sa jag det och nu började ösäkerheten smyga sig över mig.
"Tror?" Frågade hon mig enkelt. Jag hade hoppats på ett desamma och fruktat ett tyvärr men jag känner inte så för dig. Men jag fick istället en enkel fråga.
"Eller asså eh jag är kär i dig."

------
Jätte kort kapitel förlåt.