Say it and mean it. ~TFC FANFICTION~

Never again.

Omars pov.
Jag hade bestämt mig för att gå från festen någon timme senare. Det ända jag tänkte på nu var Minna. Hon med de gröna lysande ögonen. Hon med det fina själv plattade håret. Min bästa vän.
På vägen hem gick jag genom skogen. Jag tyckte det inte var så värst läskigt men jag ändrade mig snabbt när jag hörde någon skrika.
"Snälla släpp mig, inte ett slag till snälla."
Personen mådde inte så värst bra. Om jag inte gör något nu kommer jag ångra mig i resten av mitt liv. Det ända jag såg var två gestalter som sparkade på en annan gestalt som låg på marken.
När jag kom närmre såg jag vem som låg på marken. Oscar.
"Hallå vad fan håller ni på med!" Röt jag mot de två killarna.
Men de slutade inte sparka honom.
"Är ni döva eller? Jag sa sluta!" Sa jag igen fast högre.
De två gestalterna slutade och kollade på mig.
"Ha! Ska vi sluta på grund av en småunge?" Sa den ena som säkert var 1.80 meter lång.
"Jag må vara kort men med mina 173 centimeter ber jag er att sluta för han är min bästa vän." Sa jag med en lite darrig ton.
De två gestalterna släppte Oscar och gick i väg.
"Vad i helsike gör du här Oscar du är ju med Bella."
"Jag var med Bella men vi började bråka."sa han och man hörde att han var nära på att brista ut i storgråt.
"Vad bråkade ni om?" Frågade jag lite försiktigt.
"B-Bella ha-har tagit b-bort barnet!" Stammade han fram och nu brast det. Han storgrät verkligen. Jag la mina armar om honom och kramade om honom hårt.

Oscars pov.
"Va fan står du och skriker på mig för?" Skrek Bella på mig.
"Det är fan inte jag som skriker!"skrek jag tillbaka.
"Du skrek ju presis!" Skrek hon som svar. "Åh jag orkar inte med dig!" Sa hon nu aningen tyst och en ensam tår trillade ner för hennes kind.
Hon började gå med snabba steg nerför trappan och nu grät hon riktigt mycket. Jag sprang efter henne.
"Snälla älskling förlåt. Jag menade inte att skrika." Nästan viskade jag och mina tårar rann okontrollerat ner för mina nu blöta kinder.
"Men nu gjorde du det. Bara för att jag valde att göra abort ska du inte skrika på mig." Sa hon med gråten i halsen. "Du lovade att stötta mig även om jag tog bort det."
"Jag vet, jag överreagerade. Jag blev bara lite chockad. Förlåt mig." Sa jag och flyttade min blick ner på mina händer för jag vågade knappt kolla Bella i ögonen.
"Kolla på mig." Sa hon och jag flyttade ögonen från mina händer till hennes blåa ögon.
"Vi låter inte detta hända igen. Vi ska älska varandra i vått och torrt. Eller hur?" Sa hon med hennes mjuka Bella röst. Jag nickade och mumlade "jag älskar dig.".
"Jag älskar dig mer." Sa hon och ställde sig på tå för att nå upp till mina läppar.
"Vi ska ju gifta oss snart." Mumlade hon innan våra läppar möttes i en underbar kyss.