Say it and mean it. ~TFC FANFICTION~

Let her go!

På festen.

Minnas pov.
Jag kom till festen för någon timma sedan och det var redan full packat när jag kom dit.
Jag avbröt mina tankar och gick mot något rum som jag antog var köket.
Jag tog en cider för jag kände att jag inte ville få värsta huvudvärken imorgon alltså världens baksmälla.
"Tja fan. Är det du Minna?" Frågade en kille sluddrigt.
Jag tror han hade druckit lite för mycket under kvällen och var inte helt nykter..
"Aa det är jag. Känner jag dig?" Svarade jag tillbaks
"Det är jag Alex Sjögren Josses ex, om du kommer ihåg"
"Jaha det äe du!" Svarade jag lite osäkert.
" du är sexig..." Fick han tillslut fram innan han tryckte mig mot en vägg.
"Alex jag vill inte.."
" men jag vill ju ha dig"
"Lyssna på vad hon säger och släpp henne" sa en röst från min högra sida och där
Stod han, han från min barndom. Han med de fina bruna ögonen. Han med de perfekta smilgroparna.
Han som brydde sig...
"Omar?" Var det ända jag fick ur mig. Där stod min bästa vän som inte hört av sig på säkert tre år.
"Mår du bra?" Sa han och log de leenden som bara Omar kunde göra, det leendet som tonårs tjejer skulle döda för.
jag stod helt stum. "Jag måste bara få lite luft." Sa jag andfått.
"Jag följer med dig." Sa han lite oroligt.
"Nej Omar jag vill inte att du få detta som ett minne av mig, jag måste bara ut och ta lite frisk luft efter allt som hänt." Sa jag igen.
"Okej men kalla på mig om det är något okej?" Sa han lugnt.
"Okej."
Jag gick ut. Det kändes som om jag ville svimma. Vad ville Alex mig?

Felix pov.
Jag var ute och gick mina vanliga natt promenader, de jag alltid gick när jag behövde tänka eller inte kunde sova.
Jag hörde hög musik och jag antog att det var en fest i närheten men jag kände att jag inte skulle haka på för det skulle sluta dåligt plus att klockan bara var 2 på natten.När jag blev påverkad blev jag en helt annan person. Jag blev till och med lite våldsam.
När jag hade kommit ganska nära såg jag bara en gestalt falla ihop.
Jag sprang de sista hundra meterna innan jag kom fram.
Det var en tjej. Det liknade någon men jag kunde inte sätta ord på vem det var som låg där alldelles livlös på marken.
Hon vaknade till och bara stirrade på mig.
"Var är jag?" Frågade hon förvirrat.
"Du är utomhus vännen och jag tror du svimmade."sa jag med ett leende.
"Känner jag igen dig?" Frågade hon nu inte alls blygt eller förvirrat tonen lät mer glad.
"Jag vet inte men jag tror jag känner igen dig." Sa jag och skrattade till. Hon började skratta lite blygt.
"Vad hände?" Frågade hon sen.
"Du föll presis från himmelen, för du är väll en ängel?" Sa jag lite charmigt.
Hennes kinder blossade upp i en rosa röd färg och jag kunde inte låta bli att le.
"kan du typ inte hjälpa mig upp eller ska du bara stå och flina åt mig?" Sa hon lite kaxigt. Inte så dumt-kaxigt, utan mer attraherande-kaxigt.
"Jag gillar din attityd. Du leker bossig." Sa jag med samma flin på läpparna.
"Baby I don't act like The boss, I am The boss!" Sa hon lika kaxigt men nu även med ett flin på hennes läppar. Hennes mobil plingade till och hon tog upp den. Jag var lite nyfiken så jag läste på hennes skärm.
Omar❤️
"Jag drar från den här festen nu❤️. Skrev hon till vad jag antog var hennes pojkvän.
"Va varför?❤️" skrev han tillbaks.
"Pallar inte mer, hörs im...❤️"
Sen stängde hon mobilen för hon märkte att jag hade stirrat på deras 'lilla' konversation.
"Pervo sluta glo." Sa hon med ett litet skatt.
"Är han din pojkvän?" Sa jag med en peddo röst och vickade lätt på ögonbrynen.
"Nej han är min kompis..." Sa hon med en suck.
"Varför suckade du?" Frågade jag.
"Vi träffades idag för första gången sedan tre år tillbaka." Sa hon med blicken ner i backen.
"Oh men har du någon särskild som älskar dig förutom din familj och vänner såklart."
"Kanske vem vet..... Dd?" Svarade och frågade hon mig.
"Aa eller den älskar säkert inte mig men jag är nog kär i henne..." Sa jag med ett busigt flin.
"Och vem är den lyckliga som får en chans med den här killen då?" Frågade hon mig nyfiket.
Jag svarade inte utan bara böjde mig fram och kysste henne mjukt.
när vi hade dragit ifrån sa jag, "jag tror du vet vem 'hon' är nu.
"Aa jag tror jag vet." Sa hon med ett busigt flin på hennes smultron röda läppar.
"Vill du göra något kul?" Frågade jag henne.
"Som vadå?"
Jag blev tyst i säkert tre minuter innan jag öppnade munnen.
"Sanning eller konka?" Frågade jag busigt igen.
"You are so lame boy, so lame." Sa hon med ett litet skratt. Jag började skratta.
"Jag börjar!" Skrek jag ut så att hon började skratta men fick ändå ur sig ett 'okej'.
"Sanning eller konka?"
"Sanning" sa hon.
"Nä ta konka jag har bästa." Sa jag med en suck.
"Okej då konka." Sa hon och suckade en tillgjord och högljudd suck.
"Kyss mig...."