Kär i min "bror"

Kapitel 4

•Jennifers Perspektiv•

Jag låg där i min säng och bara kollade upp i taket, Felix hade kysst mig.

Det där om att jag var kär i Felix tänker jag glömma för jag kan inte vara kär i honom efter ungefär 3 dagar men det var nånting som var annorlunda med honom han var speciell.

•Felix Perspektiv•

Va fan har jag gjort? Tänkte jag för mig själv. Jag hade kysst henne.

Oscar började skratta
- ja det där gjorde du bra

-Oscar håll käften! Halv skrek jag till honom men han bara fortsatte skratta.

Fan att jag kan vara så korkad seriöst!
*2 timmar senare*

Vi satt fortfarande i vardagsrummet och spelade och Jennifer hade fortfarande inte kommit ner.

Det var bara jag och Ogge kvar i vardagsrummet då Omar frågade om han fick ta nånting att äta och Oscar hakade på.

Efter en stund hörde man en duns från övervåningen och det lät ungefär som om att en bomb slagit ner bara några meter från oss.

Ogge rykte till
- fan jag höll på och skita ner mig ju

Jag struntade i vad han sa och gick sakta upp för trapporna istället.
Jennifer!!

Jag fick inget svar och när jag kom upp knackade jag försiktigt på dörren och den gick upp...

Men ingen var i rummet, vart fan hade hon tagit vägen?
Efter en stund kände jag en kall vindpust och kollade fort bort mot fönstret som stod öppet.

Första tanken jag fick var att hon hade hoppat..fan fan faan! Skrek jag och Ogge kom uppspringande för trapporna.

-" vad händer"?
-"jag vet inte jag tror hon har..."

mer vågade jag inte säga och Ogge var snabbt vid fönstret och kollade ut.

- "Ingen där" sa han.
- "men vart är hon då"?

Vi stod där ett tag innan dom andra kom upp och frågade vad som händer bara en stund efter det hörde vi en till duns fast mycket mycket högre än den första men denna gången var det på yterdörren.

Vi alla sprang ner och Omar tog en kniv för så rädd han var och såklart fick jag äran att öppna dörren för Felix det är ditt hus sa Oscar.

Jag öppnade dörren snabbt och där stod Veronika, Jennifers bästa vän.

"Hej" sa hon glatt
"Hej?" Sa vi och hon kollade konstigt på oss.

"Eeh...asså...varför har liksom Omar en KNIV i handen?

Vi alla började skratta och bad Veronika att komma in och vi berättade att Jennifer var borta och att vi inte hade hittat henne.

Man såg på Veronika att hon blev nervös och frågade om hon kanske inte hade gått ut genom dörren men vi sa att vi hade vart i vardagsrummet hella tiden vilket fick henne att få panik.

*1 vecka senare*
*Fortfarande Felix perspektiv*

Det hade gått en vecka och ingen visste av Jennifer, hon va spårlöst försvunnen och efterlyst av polisen.

Det var först nu jag började känna rädslan och paniken om vart hon kunde vara eller vad som har hänt med henne.

*Ungefär 40 sekunder senare*

Jag satt där på soffan och funderade när det knackade på dörren, jag gav ifrån mig en suck och gick till hallen.

När jag öppnade dörren stod inte vem som helst utanför, det var Jennifer...