You Drive Me Crazy.

Kapitel 8

Evan och Mina gick hem efter skolan. De kramade om varandra medan de gick. De var liksom mysigt på något vis. Vi bara gick där, sa ingenting, bara gick där. Evan stannade till och kollade på mig lite nyfiket.
"Är vi nu typ officiellt ihop?" Sa han med en glad och spänd röst.
"Aa då" svarade jag. Det kändes lite konstigt med att bara säga det, men det finns inte så mycket annat att säga.
Jag kände hur det pirrade i magen. Tänk, vi ä ihop nu...

"Vi går här!" Sa Evan.

Jag hängde bara på, och när vi kom till en stor fin park och Evan bara kollade på mig glatt förstod jag att det var något på gång. Jag kollade på honom en stund för att försöka räkna ut vad det var han döljde. Och jag hade nästan rätt, typ.

Jag såg bara efter någon sekund en parkbänk full av godispåsar och filmer.

"Men nej Evan. Gud.."

"Välj film!" Säger han med en flirtande blick.

När vi väl kom hem till hans fridfulla hus satte vi på The Fault In Our Stars direkt. Hans föräldrar var iväg någonstans. Så vi hade hela huset för oss själva.

Vissa stunder log vi, vissa stunder grät vi, och vissa gånger kysstes vi. Det var liksom filmen som fick oss till att göra det.

Jag sov över hos Evan. Vi hade jättemysigt. Vi skrattade åt varandra när vi grimaserade och tog fula dubbelhaks-selfies. Vi somnade runt 01.07 och vaknade tidigt klockan 08.42 på morgonen.
Vi gick ner till köket, och efter oss kom Evans föräldrar.

"Hej!" Säger Evans mamma Lotta.

"Hej! Mina" sa jag och skakade hand med henne.
Evan berättade för föräldrarna att vi var tillsammans, de blev superglada över att han äntligen fått sin kärlek. De tyckte också att vi passade bra ihop.

Jag och Evan tog på oss kläder och skor och började gå hem mot mig.
Nu var det dags att jag skulle visa upp oss för mamma och pappa.
Eftersom att jag inte hade någon nyckel knackade jag på dörren då Ellinore min lillasyster öppnade.

"Hej Mina. Haru med dej din kille?" Sa hon retsamt.
"Aa, faktiskt" sa jag samtidigt som Evan skrattade.

Vi gick in, tog av oss skorna och gick mot köket.
"Hej mamma!" "Detta är Evan. Vi är liksom ihop typ"

"Aha, haha, gumman, vad roligt! Marianne heter jag" sa mamma och skakade hand med Evan samtidigt som han berättade lite om sig själv.

Mamma och pappa tyckte också att vi passade bra. Vilken tur! Erik, mitt x, gillade dem inte alls. Men jag och Evan var liksom perfekta.

•~•~•~•~•~•~•
Hej hej!
TACK SÅ MKT FÖR 300 LÄSARE! Lyckas vi med 500? ❤️😘💗