del 4 - hatad av sitt hjärta

22 0 0
                                    

Jag kom in i skolans hallar med Alice och Josefin vid mina sidor. Jag skulle först ha svenska så jag började gå mot först mitt skåp och sen mot svenska salen. När jag kom in i svenska salen så kändes det som om något var annorlunda men jag visste inte vad. Jag satte mig ner och då började det strömma in folk. När alla hade satt sig så kom läraren in men oxå en annan person som jag inte kände igen. In kom en kille kanske vid 17 års åldern med ljust fluffigt hår och blåa ögon.
- Vi har en ny elev, sa fröken och gjorde en gest mot killen.
- Tja, sa han mot klassen och jag tror seriöst att jag smälte lite.
- Kan du berätta lite om dig själv? frågade läraren killen.
- Visst, jag heter Marcus och jag är 17 år gammal och har alltså fått gått om ett år här, sa Han och log. Jo juste jag har precis flyttat hit från Göteborg, fortsatte han men konstigt nog så hade han inte Göteborg dialekt.
- Du kan slå dig ner vid Isabella, sa fröken och pekade på tjejen framför mig. Fan oxå!! *Han är glad att han slapp sitta bredvid dig för du är så jävla ful*. Lektionen fortsatte men den här lektionen var lite annorlunda för då fanns det i alla fall något som var intressant.

~~

- Vad har hänt ned dig? frågade Alice när vi satt i matsalen.
- Va? frågade jag och sneglade lite på Marcus. Alice och Josefin tittade åt mitt håll.
- Vem är det? frågade Josefin.
- Va han? Jaha det är bara Marcus, sa jag och försökte låta oberörd.
- Haha bara Marcus, sa Alice och skratta.

~~

Jag gick i korridoren på väg mot gympan. Marcus Marcus Marcus ekade i mitt huvud. Aj jag kände hur jag ramlade bakåt och slog i huvudet.
- Är du okej? frågade en snäll röst. Jag tittade upp och såg Marcus ansikte titta på mig.
- Ehh ja, sa jag och log. Hand räckte fram en hand och drog mig upp.
- Tack, sa jag och kände hur mina kinder blev lite röda. Jag tog upp min gympa påse och fortsatte gå i full fart mot gympa salen. Jag gick in i omklädningsrummet och kastade upp mina gympa kläder och drog snabbt på dem. *Omg jag kan inte fatta att du tror att han gillar dig äns lite han hatar dig du är så jävla äcklig*. Jag kunde känna hur min min blev ledsnare. När jag kom ut i gympa salen hade dem redan börjat. Alla sprang runt i rummet.

-Var var du? frågade Josefin som tog tag i min arm när hon sprang förbi.

- Jag sprang på Marcus, sa jag och fortsatte att springa.

hatad av sitt hjärtaWhere stories live. Discover now