Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel nitton

Johanna

Jag gjorde inga läxor alls igår efter att Tim gått hem, istället hade jag och mammma myskväll och pratade om killar (framförallt Tim). Vi har kyssts några gånger nu och bara tanken av det får mig att le som ett fån samtidigt som det fyller mig av skam. Han är inte en bra människa och om jag ska vara ärlig är jag fortfarande rädd för honom. Hans kompisar är definitionen av elaka och att han ens kan vara med dem får mig att må illa. Varför jag ens vågar vara i närheten av honom vet jag inte.

Men när jag tänker på hans armar som lätt drar mig intill honom som om det vore det mest naturliga i hela världen förstår varför jag ler vid tanken på honom. Han vet hur han ska göra, säga och hur han ska bete sig för att få en att vilja. Han vet hur han ska få mig att vilja. Jag vill inte vara ett spel eller vara en av de tjejer som legat med Tim Karlsson. Det är det som skrämmer mig nästan lika mycket som hans vänner. Att jag bara är ett ligg, ett spel för honom.

Mamma säger att jag ska följa min magkänsla - men den säger två olika saker. Ena halvan säger 'spring' och andra halvan 'stanna'. Jag tror att jag behöver ge det lite mer tid om jag ska vara ärlig, jag känner honom knappt.

Jag suckar och stirrar ner i matteboken igen. Jag har min tredje lektion för dagen och jag tvingar mig själv att tänka på något annat än att vi har ett dubbelpass samhällskunskap efter lunch. Jag tittar på min mobil konstant efter att han ska svara, eller ja, öppna min bild på Snapchat och skicka en tillbaka. Bara att få se honom gör mig glad (extremt töntigt, jag vet, men det är sant).

Klockan tickar långsamt och jag kan inte tänka klart nog för att kunna räkna fördjupningsuppgifterna, jag må vara bra på matte men jag måste fortfarande kunna tänka klart. Hela min hjärna är som ett par trötta ögon som knappt kan hålla sig öppna, allt är suddigt och otydligt. Försök lösa ekvationer utan att ens kunna se dem - det är i princip omöjligt. 

Jag lyssnar på musiken i hörlurarna och försöker fundera ut vad jag ska göra ikväll, jag borde verkligen plugga eller vara med någon. Jag kan inte sitta i flera timmar och överanalysera våra kyssar med mamma ikväll igen. Det kan inte vara hälsosamt.

Jag undrar om Tim är hälsosam? Han gymmar en del ja, men vad han äter vet jag inte riktigt. Han äter förmodligen inte mer hälsosamt än någon annan tonåring men med tanke på träningen jämnar det kanske ut sig.

Lektionen slutar och vi har lunch, det skulle vara någon gryta med ris. När jag, Adrian och Emelie gått bort till matsalen inser vi att kön är överdrivet lång och packad - precis som vanligt. Vi ställer oss sist och de börjar diskutera någon uppgift i matten som jag inte hann lösa eftersom jag satt och tänkte på Tim. Han har fått mig att slappna av i skolan och tänka att allt inte spelar så stor roll - jag anstränger mig inte lika hårt längre. Det är skönt samtidigt som det är läskigt att slappna av.

Kön börjar bli lite kortare men det går fortfarande i snigelfart och snart därefter kommer en av samhällsklasserna (Tims klass för att vara specifik) och ställer sig bakom oss. Jag märker hur Emelie blir obekväm och ställer sig framför både mig och Adrian så att vi står på led med mig längst bak, Adrian i mitten och Emelie längst fram. Det här är en formation vi brukar inta när de ställer sig bakom, eller i allmänhet i närheten av, oss. Även om jag och Adrian blir obekväma väljer vi att göra så här eftersom de är främst Emelie de är elaka mot. Jag ställer mig ännu lite närmare Adrian med rädsla av att komma för nära killarna bakom mig - jag vill inte råka stöta på Oliver. De skrattar och pratar högt om någon incident på senaste lektionen och jag kan knappt tänka klart. Jag märker hur det knuffas och puttas lite bakom mig och jag gör mitt bästa för att stå stadigt.