In love with a player

Kapitel 3

Det tog ungefär 10 minuter att gå från skolan hem men jag är äntligen hemma.

"Hallå?" ropar jag lite diskret, inget svar...
"Haaalåå?" ropar jag lite högre denna gången.
"HALLÅ?!" denna gången är det inte jag som skriker.....

"Vem är det?" ropar jag in i huset men får inget svar.

Jag tar av mig skorna och jackan, väskan slänger jag på golvet. Jag går runt i huset och öppnar varenda dörr men alla rum är tomma...

Konstigt.

"Nämen vem har vi här?" hör jag en manlig röst säga bakom mig och jag vänder mig om så att jag står ansikte mot ansikte med den orsända mannen.

"Vem är du?!" frågar jag och försöker låta mer självsäker men misslyckas och det blir till en viskning.

"Känner du inte igen mig?" frågar han och flinar. Jag bara skakar på huvudet och han flinar ännu mer.

"Bra"

Vadå bra?? Jag menar hallå liksom jag känner honom inte och enligt honom har vi träffats förr och helt.

Jag kollar rakt in i hans isblåa ögon.

"Vad vill du?" frågar jag honom men istället för att svara mig, vänder han på klacken och går ut ur huset.

Jag sätter mig ner på soffan i vardagsrummet. Jag känner mig yr, vem eller vad var det han letade efter?
Var det mig han letade efter? Jag kände hur jag blev ännu mer yr och hur allt blev svart, nästan som när du är ute och det är ljust och du drar ner ljus-styrkan på mobilen... bara att denna gången blev det helt svart... överallt.

***

Jag vaknar upp med ett välbekant och bekymrat ansikte framför mig.
"Hur mår du?" frågar Anton som sitter bredvid mig på min säng.

"Vad hände?"

***
Antons perspektiv.

"Vad hände?" frågar hon och kollar på mig med trött blick.

"Jag kom hem och såg att du låg halvt på soffan och insåg att du hade svimmat." sa jag med en bekymrad blick och hon såg bara trött på mig.

"Vem va den där mannen?" frågar hon tillslut.
"Vilken man?" frågar jag förvånat.

"Du vet han där dom var i huset?"

"Neeej.....det var ingen man här när jag kom..."

"Men..men...men de-" hon hinner inte längre förrän jag avbryter henne.

"Jag tycker att du ska lägga dig ner och sova nu" sa jag och drog täcket över henne.

"Men j-jag är inte t-trött"

"Nehe men då får du försöka sova iallafall" sa jag och hon såg surt på mig men somnade snart.