We are good girls and we lie

We are good girls and we lie, kap.27

KAYLAS POV:

Det var mörkt, det luktade som ett oöppnat förråd. Jag hade inte på mig något ögonbinden, jag var häller inte fastbunden.

- Hallå? Sa jag svagt och stod still för att inte gå in i något. Det var kolsvart.

Jag hör hur en nyckel går i n i nyckellåset och låser upp dörren. Jag tog ett steg bak. Ett starkt ljus lyste upp rummet, jag blinkade ett par gånger tills jag kunde se tydligt. Runt tre killar kom in i rummet och ställde sig framför mig. Jag kände igen den som stod i mitten, han hade ett stort flin på sitt ansikte. Jag vet att jag känner igen honom, fast jag kommer inte ihåg vem han är.

- Och här återförenas vi igen Kayla. Sa han och log mot mig, de var inte ett ont leende direkt, han såg inte ut att vilja skada mig dock med det där varma leendet.

- Du kommer visst inte ihåg mig va? Det är okej, låt mig påminna dig Kyky. Mina ögon växte när han sa smeknamnet bara en person har kallat mig, någonsin.

Noah. Jag har inte berättat alls om honom för jag hade inte ens någon aning att han ens levde. Noah var min första pojkvän. Jag kan dock inte kalla honom för de, vi hade en komplicerad relation, jag litade på honom och han skyddade alltid mig, fast han var rätt biopolär av sig, från att var den kärleksfulla typen till den aggressiva som ibland skrämde mig. Jag visste dock inte vad han brukade hålla på med, han var väldigt hemlighetsfull med det han höll på med, och här står jag ansikte mot ansikte med min kidnappare, han som både kidnappade och krossa mitt hjärta, Noah. Han hade bara försvunnit en dag och det ända jag fick veta var att han var död.

- Tappat talförmågan, Kyky? Frågade han och gav mig ett flörtigt leende. Det funkar inte längre din jävel, övertalade jag mig själv.

- Alla sa att du hade dött. Sa jag tillslut och kommer ihåg den hjärtkrossade Kayla som grät över Noah, efter alla år? Jag ville bara strypa jäveln.

- De var lika bra då, jag var tvungen att spela död annars skulle jag inte stå här idag, framför dig. Vad menar han med det? Jag var så förvirrad. Jag orkar inte med fler överraskningar i mitt liv, det var redan för dramatiskt för en 19 åring.

- Vad vill du Justin? Frågade jag och vände bort blicken från hans figur. Noah var den första killen jag verkligen fick känslor för, av att se honom gav mig blandade känslor. Jag ville krama om honom så hårt jag bara kunde fast ändå slå ihjäl honom till döds. Tro mig den här sidan av mig har jag velat dölja så mycket de bara går sedan några av hans umgänge berättade till mig att "Noah dog av ett gäng bråk". Jag ville aldrig få känslor för någon annan fast nu har jag de, Justin. Jag vill inte att Noah förstör mina tankar just nu med hela den här situationen.

- Justin, den snubben, hörde att du har kommit nära Bieber senaste tiden. Sa han bittert.

- Vad vill du mig Noah? Vad vill du honom? Varför är det nu du kom tillbaka och försöker spela att du bryr dig? Frågorna bara exploderade ut från mig, som om jag var tvungen att skydda Justin från Noah, för jag vet att han har kapacitet att gör mycket, mycket jag helst inte vill tänka på.

- Jag vill er inget illa, han har bara inte tagit våra dealer på allvar så ville bara väcka honom o hans så kallade grabbar innan jag börjar bli irriterad på deras beteende, vi säljer inte godis direkt, det här är mitt jobb. Sa han och kollade intensivt på mig, som om det var mitt fel. Biopolär jävel.

- Har du tänkt ha kvar mig här, eller vad?

- Jag skicka till Bieber och hans grabbar en varning, om de inte skickar transporten idag så stannar du kvar. Fortfarande lika ivrig som jag lämna dig va? Sa han och höjde ena ögonbrynet med ett smickrande leende.