We are good girls and we lie

We are good girls and we lie, kap.7

KAYLA'S POV:

Jag satt tyst på fåtöljen och efter ett tag gav Alisha upp och gick. Jag och Justin var dem ända som nu var kvar i lägenheten.

- Kayla…

- Mmm? Sa jag och vände blicken mot honom.

- Är vi vänner? Frågade han och kollade upp mot mig.

- Visst, fast ändra aldrig uppfattningen att jag inte hatar dig, för det gör jag, looovar! Sa och förlängde väldigt mycket på o:et. Han skrattade till lite och lutade sig bekvämt tillbaka på fåtöljen.

- Jag vill hem. Sa jag och gav en suck.

- Varför? Frågade han och kollade lite förvirat på mig.

- Eftersom här är det så jävla tråkigt och varför vill jag då vara här? Jag tråkar hellre hemma PLUSS så förstör du min psyk.

- Va? Jag? Aha jag fattar, du tycker att jag är så jävla sexig så det är oemotståndligt? Vill du ha mig baby så får du det, då har du inte så jävla tråkigt, ha? Frågade han smickrande.

- Euw, nej, vad gör du ens här inne när du är ensam? Frågade jag och kollade mig runt.

- Älskling jag är aldrig ensam, jag tar alltid hem en tjej som vill ligga. Sa han och höjde ett ögonbryn mot mig. Wow vad jag skrattar.

- Okej? fråga jag? Jag frågade vad du när du är ENSAM hemma inte vad du gör när du har tjejer här. 

- Jag är inte så ofta hemma, det ända jag gör här är sova.

- Va? Vart annars är du? Ifrågasatte jag och tittade nyfiket på honom.

- Ja du, jag är omtyckt av folk och spenderar min tid med dem istället för vara här inne, vadå vad gör du hemma när du är ensam?

- Jag… jag tänker… svarade jag snabbt och kollade bort.

- På? Fortsatte han.

- Livet. Svarade jag snabbt och gav en suck.

- Livet? Haha, har du ens ett liv? Sa han och skratta. Jag tog inte så illa upp av frågan eftersom hur folk såg mig, ja man kan inte säga att jag har bästa livet fast jag lever ju fortfarande och alla mina tankar var om det, hur kommer jag dö? Kommer jag värkligen orka vänta tills jag dör eller ska jag bara ta självmord? Jag påverkades mycket av folk åsikter, komentarer och påpekanden fast det var inget jag visade på utsidan.

- Ja det har jag, fast jag kanske inte har det snart… sa jag och kollade tomt på en vägg med alla tankar i huvudet.

- Vad menar du med att du inte har det snart? Frågade han oroligt?

- Har planerat ta självmord, vad tycks om det? Ska jag eller inte? Du avgör. Sa jag och vände blicken mot honom.

- Du är ju dum i huvudet… sa han och skakade på huvudet.

- Jag tar det som ett ja. Sa jag och kollade tillbaka på väggen.

- Skojar du? Frågade han efter några minuters tystnad och kom närmare mig.

- Ser jag för skojhumör nu? Frågade jag och vände mig mot honom så vi ser varandra.

- Gör du grejer du bestämer dig för?

- Ja. Svarade jag kort och fortsatte titta på väggen, han trodde säkert att jag var en psykad tjej som stirrar in på en vägg med en sådan blick fast det var jag ju inte. Jag hade tankar som slet mig inbodds, tankar som fick må dåligt psykiskt. Och det var så att det var Justin som bestämde om jag skulle leva eller inte, fast jag behövde ett till bekräftande att det inte var värt att leva och heta Kayla Stones med föräldrar som inte bryr sig.