We are good girls and we lie

We are good girls and we lie, kap.24

ALISHA'S POV:

Jag satt med Wilma och kollade på en gamla tråkig film Wilma valde från sin hylla. Jag la inte så mycket fokus på filmen. Det ända jag hade minnet var männen som besökte mig för några timmer sedan. Jag kommer fortfarande deras hårde blickar på mig. Jag berättade inget till Wilma. Hon behöver inte oroa sig för det, mina problem är mina. Jag var bara rädd om huset. Om snubbarna märker att jag inte öppnar dörren, kanske de smällar upp dörren förstör huset. Huset jag växte upp i. Jag sträckte mig åt min mobil som låg på bordet, sms:ade min mamma. ”Hej mamma, jag känner mig inte så säker att sova vårt hus länga, det är så stort och jag är alltid ensam på kvällarna, tänker stanna hos Wilma ett tag” Wilma bodde ensam. Hon förlorade kontakten med sin mamma ett bra tag sedan så hon flyttade ut från huset hon växte upp i och flyttade till den här enkla lägenheten, mer har hon inte berättat.

- Mer snacks? Frågade Wilma och höll upp en skål med chips.

- Nej det är bra, jag sa bara ringa ett snabbt samtal.. sa jag och ställde mig upp. Hon nickade och gav mig ett snabbt leende. Jag smög ut från vardagsrummet och gick in till Wilmas rum. Snabbt låste jag upp mobilen och ringde mamma den här gången. Hon svarade inte på sms, det gjorde mig en aning orolig. Efter ett par signaler svarade hon.

- Hallå? Fick jag fram och satte mig på sängkanten.

- Hallå! Alisha?! Är det du? Hör jag mammas röst, det var en sådan stark musik i bakgrunden.

- Ja! Kan du gå in till ett rum eller så, så jag i alla fall hör dig! Svarade jag och sucka.

- Ja visst, förlåt, jag och din pappa blev inbjudna till en invigningsfest. Förklarade hon sig. Jag suckade irriterat och bet min underläpp. Min mamma och pappa festar utanför California medan deras dotter inte kan sova på nätterna. Det som gjorde mig argare var att de inte ens hade tid att ringa mig.

- Kul, jag ville bara höra din röst, saknat er… Erkände jag. Så klart att jag har saknat dom. De är fortfarande mina föräldrar. 

- Vi har också saknat dig gumman, så fort vi blir tillgängliga ringer vi dig, fick ditt sms, det är bra att du umgås med Wilma, jag måste gå nu, ska hålla ett tal, fast kom ihåg! Älskar dig! Och med den långa meningen avslutades vårt samtal. Jag ställde mig upp och gick tillbaka till vardagsrummet med mobilen i handen.

- Vem snackade du med? Frågade Wilma nyfiket.

- Mamma. Svarade jag snabbt och slängde mig ner på soffan bredvid henne.

- Något du vill prata om?

- Det var inget speciellt, hon hade inte tid prata med mig… svarade jag bittert och blängde på mobilen.

- Din mamma kanske bara går igenom någon sorts ålderskris? Se det ljusa i det, du slipper en gnällig som komenterar varenda grej du gör, jag skulle bli arg. Sa hon och skratta för att försökte förbättra stämningen.

- Jag har hellre någon som gnäller och bryr sig än tvärtom.

KAYLA'S POV:

Som tur gick kvällen under kontroll. Inga bråk, bara att Robin blev sprakad från Jennas hus. Och det pinsamma är att Robin bor precis framför mig.

Justin såg att Robin försökte kyssa mig och det drev hon till vansinne. Som tur hann jag lugna ner Justin innan han slog ner killen. Jag satt en bekväm hand på Justin låt och kollade upp på honom med ett leende. Han log snabbt tillbaka och slingrade sina armar runt mig. Jag kommer alltid känna mig lugn och säker i hans famn. Det var lika bra att jag och Justin åker hem till mig. Jag ville inte påminna Jenna om ”kärlek”. Jag fattar fortfarande inte varför den bruden är så ledsen över situationen, sa inte killen att han gillar henne eller vad?