We are good girls and we lie

We are good girls and we lie, kap.9

ALISHA'S POV:

                                   ------------- 3 år senare --------------

Man kan säga att jag och Joseph hittade varandra. Av att träffas i ett café i en park till att bli hans flickvän. Jag hade funnit något för att leva för, leva med. Han var inte bara den mannen jag älskade utan han var min. Mitt liv hade förändrats upp och ner sedan den dagen han frågade mig om jag ville vara hans. Vi hade inget gemensamt fast det var det som gjorde oss, oss.

- Babe, kom hit ett tag!… ökade hans röst från övervåningen. Jag småsprang upp och såg honom sittande på min säng med laptopen på knäna.

- Mm? Frågade jag och lutade min axel på dörrs kanten.

- När kommer dina föräldrar tillbaka? Frågade han och tittade upp på mig.

- På ett tag tror jag, varför? Frågade jag och satte mig bredvid honom för att se vad han höll på med.

- Vi kan åka bort, bara jag och du. Förslog han och gav mig en puss på näsan.

- Och vad har mina föräldrar med det här att göra? Frågade jag och fundersamt.

- Vi kan ju passa på när dom inte är här! Sa han glatt.

- Joseph, jag är inte sexton längre jag är nitton och jag bestämmer när jag ska ut eller inte, mina föräldrar har ingen rätt att lägga i sig plus så skulle de bara säga åh gumman ha så kul jag och pappa ska på företagsresa bla bla bla….

- Okeej? Vad tycker du om... Eller det får bli en hemlighet. Sa han bestämt.

- Va?!

- Förlåt älskling fast överraskningar är alltid roligare.

- Jag hatar dig.

- Jag älskar dig också! Sa hav och la en arm runt mig för att jag ska dras mot honom.

- Du är irriterande, du vet väll det? Frågade jag och kollade upp mot honom medan mitt huvud på hans bröstkorg.

- Inga problem för mig… 

- OKEJ, nu finns det ingen tid för att mysa gå och packa du så ringer jag några samtal.

- Va?! Vad ska jag packa? Vart åker vi? Vem ska du ringa? Om det är någon tjej… sa jag och pekade på honom med mördarblicken.

- Wow, ta det lugnt. Sa han och gick ut från rummet. Jag tog den största resväskan jag såg och slängde ner den på sängen. Jag visste inte vart vi skulle åka så då gäller det vinter och sommar kläder och väskorna, väskorna får Joseph bära som hämnd eftersom han inte berättade vart vi skulle åka.

- Joseph! Kom hit ett tag! Han kom in med mobilen i handen och ett leende på läpparna.

- Till vad är alla väskorna för? Frågade han och kollade storögt på varje väska minst tre gånger.

- Resan? Svarade jag som den mest självklara grejen i världen.

- Okej, vi kommer bara vara borta i en vecka, varför behöver du alla dina vinterkläder det är sommar just nu och vinterjackan behöver du verkligen inte. Sa han och höll på att plocka bort hälften av grejerna jag hade packet.

- Men berätta då vart vi ska!  Sa jag och viftade med armen i luften.

- Ta bara med dig kläder du känner dig bekväm i, den här helgen kommer bara handla om mig och dig... sa han och kysste mig. Jag log i kyssen och drog mig ut.