Mellan pappren och de stora högen av dokument Avril skulle ha reda på, syntes en liten glimt av den minnesvärda tavlan. Hon drog sakta fram den under pappren som låg utspridda över arbetsbänken. Det stack till i hjärtat. Efter alla dessa år, hade Eileen fortfarande levt kvar i hennes minne. Deras vänskap gick inte att beskriva med ord. Visst hade hon mått dåligt över sin systers död ett tag, men att hon började umgås med Forest längre fram, ledde till den hemska incidenten. Stackars, stackars Eileen, så godhjärtad att hon bara hade sett det goda i honom. Hon förtjänade inte att dö. Hon förtjänade att leva, uppleva alla sina mål och drömmar hon hade haft. Åh.
Kontakten hade helt enkelt försvunnit. Precious hade blivit en Quidditch-stjärna, tillsammans med Marquez, klasskamraten. Kanske var de något mer? undrade Avril. Efter alla dessa år hade sorgen över Eileen tagit hårt på de och varje gång de försökte prata om det, spårade det ur. Brustna hjärtan gick inte att läka. Det var bara att sätta på plåster för att sedan hoppas på det bästa. För Avril hade trösten varit hennes chef. Kemin gick inte att beskriva. Leendet var så vackert, rösten kändes som ljuv musik till öronen och närvaron fyllde en känsla av himmelriket.
Hennes blick mötte Avrils och hon log. Shit, shit, shit, fjärilarna kunde verkligen inte hitta en bättre plats att träna sina flygkunskaper än min mage, for det genom hennes huvud. Det stora, magiska rummet var fyllt med dokument om lagar, brottsregister, domstolstider och datum etc. Belysningen var svag men ändå sken hennes chokladbruna, vackra hud. Hon bar en svart klänning som nådde ned till knäna och håret vilade avslappnat längs hennes högra axel. Trots allt, var det förbjudet. Borde det kännas såhär olagligt när det känns så bra samtidigt? Avrils beslutsångest ledde till en stor suck, därefter full fokus på jobbet. Om hon bara kunde ta en titt på henne igen,
s n a b b t ?
- Ms. Black! Kan jag få prata med dig snabbt? frågade killen med glasögon som var nyanställd. Han såg otroligt nervös och paranoid ut, stackaren. Hoppas inte han gjort något fel, tänkte Avril. Den skakiga killen marscherade vidare tillsammans med henne. Om det bara kunde vara Avril som gick bredvid henne nu.
-
- Merdiana Forest. Vilken underbar människa. Idag hyllar vi den kreativa, visa och godhjärtade kvinna jag växt upp tillsammans med. Redan under barndomen var hon hjälpsam och hade empati för alla sina medmänniskor. Ett perfekt exempel för en äkta Ravenclaw. Idag står vi här för att önska henne ro och lugn i efterlivet. Må du vila i frid.
Prästen talade långsamt och sorgligt medans molnen grät förtvivlat. Allt var dystert, det var nu Merton hade förlorat allt. Hans egna mamma, hon som gett honom stöd sedan barndomen. Wedrick hade alltid varit favoriten. Hos Tauren iallafall. De små lekarna i trädgården under barndomen hade så småningom utvecklats till tävlingar och tävlingarna hade utvecklats till rivalitet som ännu sprakade mellan de. Merton hade många gånger blivit slagen i smyg, redan vid barndomen. Den gången de skulle plocka vinbär i deras stora trädgård och Merton hade hunnit plocka mest. Då hade den tio-åriga Wedrick sprungit mot honom i full fart och knuffat omkull den lille Merton. Tårarna hade börjat rinna men rädd som han var, hade han inte vågat slå tillbaks, ge hämnd. Han ville inte göra sin pappa arg. Nu brydde han sig inte längre.
Sakta men säkert lämnade alla svartklädda människor den sorgliga begravningen och kvar fanns Merton, sittande med händerna i ansiktet. Allt forsade genom huvudet på honom. Eileen. Minnen. Mamma. Växterna i hans rum. Hans pappa. Varför han inte kom ihåg något. Varför himmeln plötsligt blivit mörk? Han tittade uppåt för att undersöka saken och det var sant. Den dystra himmeln som vart full med moln var nu kolsvart, mitt under dagen. Paniken steg inom Merton och hans händer blev svettiga. Det var som om han hade fått en kall is dusch över sig. Kunde det vara? Nej, nej, det är inte möjligt. Men tänk om? Tänk om hon var tillbaka? Dolorem?
-----
Heeeej allesammans hoppas ni gillar berättelsen hitills! Jag älskar verkligen den och är taggad inför att dela resten av historien med er! Jag har varit lite oaktiv på sistonde pga. ingen motivation men nu har jag kickat igång igen. Hoppas ni har en fortsatt bra dag/kväll,
/h
YOU ARE READING
Olikheter attraherar 🔛
Teen FictionFlera år senare efter att Merton förlorat sitt livs kärlek, befinner de sig nu i olika världar. Det Merton inte ännu vet är att Eileen fortfarande lever, och till och med har sällskap där hon nu gömmer sig tillsammans med hennes dotter. Problemen b...