Olikheter attraherar 🔛

Sex

- Och hon har fångat The Golden Snitch, vilket gör att Ravenclaw vinner med 180 poäng! hördes det från kommentatorn.

 Det hade gått åtta, snart nio år sedan allt hände och ändå drömde Precious bort sig ofta på jobbet. Hon saknade dagarna där hon spelade Quidditch tillsammans med sitt härliga lag i regnet, snöoväder och sol. Det hade inte spelat roll vilket väder, man kunde bara inte ställa in Quidditch. Den härliga känslan av att flyga på sin kvast och känna vinden mot sig, åh. Hogwarts hade varit den bästa tiden i hennes liv. Inga stora problem fanns där, allt hade sina lösningar. Hon kunde alltid lita på att hennes vänner skulle vara där för henne. Nu hade hon tappat allting, kontrollen, självkänslan. Lyckan. 

- Precious, vi måste börja röra på oss nu, följer du med? frågade den långa, stiliga killen som var klädd i mjukisbyxor och en tunn T-shirt. Håret hade fortfarande de två vita slingorna och mittbenan var rufsigt och mörk. Samma leende fanns kvar på ansiktet, som för åtta år sedan. 

- Jag kommer Marq, gå du så länge. Jag behöver vara ifred en stund, svarade Precious lågt. Det var han, Marquez Malfoy som hade tagit hand om henne i alla dessa år. Ingen av de hade egentligen någon pålitlig familj att räkna med direkt, Marquez familj hade övergett honom då de hade hört om att han umgåtts med en muggleborn och Precious familj tyckte inte om att hon umgicks med en ur familjen Malfoy. Ensamma, hade de bara varandra att lita på, men det funkade inte alltid. Det hade varit svårt att faktiskt prata om sina problem, ingen av de var bra på att visa känslor direkt. 

- Du har varit ifred tillräckligt nu, kom nu så går vi och hittar på något tillsammans med de andra, det är fredagskväll! protesterade Marquez. Han tog tag i hennes bleka och smala hand, hon hade inte ätit ordentligt på sistone. Till svar fick han bara en sorglig blick av Precious. Hon såg så förtvivlad ut. Ingen sa något, båda visste. Hur ont det än gjorde, kramade han sakta om henne och hon fann styrka inom hans mjuka armar. 

De fantastiska Quidditchspelarna hade inte varit så lyckliga som de hade sett ut under deras näst sista år på Hogwarts. Efter det sista året, hade båda tagit karriären vidare och börjat spela i Englands National Quidditch Team. Den härliga känslan av publiken som jublade under varje match, varje mål.

 Ett tag hade de varit lyckliga, men därefter skadade Precious armen för evigt och hennes karriär var över. Då hade problemen börjat krypa fram igen, sakta, sakta som en läskig  början på en skräckfilm. Eileens död, Quidditch skadan, familjen. Allt hade tagit hårt på henne. Den vackra blonda flickan var inte längre glad och trevlig. Hon hade slutat att ge världen mer av henne. Nuförtiden jobbade hon som Kommentator på matcherna, inte lika spännande men hon fick ändå vara nära Marquez.

De satt på trappavsatsen under den mörka vårhimmeln. Månen sken magiskt, som en vacker pärla, ugglorna sjöng tyst och gräset prasslade när vinden lätt svepte förbi. Det var fridfullt, det var skönt att lyssna på naturen under den mörka natthimmeln. 

- Marquez, jag är rädd. Jag har hört rykten om att hon är tillbaka. Dolorem. Det förklarar nog varför himmeln varit becksvart under hela dagen, viskade den blonda tjejen med en snutta skräck i rösten. 

- Jag vet. Även om vi inte är redo måste vi tänka på hur vi ska ta oss igenom detta igen. Sist hon var här förlorade min  mamma sin glädje och lycka. Jag har fortfarande inte sett henne le sedan dess., svarade Marquez förtvivlat. 

-

Hyfsat bra kapitel enligt mig, var mycket roligare att designa karaktärerna som ni kan se i början av kapitlet! Jag har sparat de sedan första boken men nu får ni äntligen se hur de ser ut (enligt mig, ni får gärna ha en egen bild av de i huvudet).

Kram,