The Deal [Editing]

Kapitel 4

Rebeccas Pov

"Kom igen,du behöver sova lite"säger Carter

"Nej,jag vill stanna hos Colton"

"Antingen går du hem nu eller så kommer jag bära dig hem"

"Inget av dem två"

"Du borde ha valt ettan men nu ville du inget av de två så.."sa han och gick fram till mig och bär mig.

"Släpp mig"skriker jag medan han bär mig ut från sjukhuset.Jag försöker sparka honom men det går inte.Jag försöker slå honom men han är starkare än mig.

Tjejen som satt i receptionen ger mig en bitch blick och jag ger henne en mördar blick tillbaka.

Du borde va glad för att Carter kom i tid annars gav jag dig min hand mot ditt ansikte + med en stol för att du inte släppte mig in och varför måste alla vara så irriterad mot mig,tänker jag innan jag väcks av Carters röst

"Du borde ha sagt att du ska gå hem och nu ska du ångra vad du har sagt"sa han och därefter var vi ute från sjukhuset.Men han har fortfarande inte släppt mig.

"Nu är jag ute från sjukhuset,så kan du bara släppa ner mig"

"Neej"

"Du vill väl att jag ska gå hem"

"Ja,men jag litar inte på dig,du kommer bara springa tillbaka till sjukhuset"

"Men åhhhh"säger jag irriterad

"Ska vi gå hela vägen hem?"frågar jag

"Jag går och det ända du behöver göra är att hålla käften"säger Carter irriterad tillbaka och forsätter att bära mig.

När vi är framme vid mitt hus,tar Carter ner mig från hans rygg och sedan går jag in i huset utan att säga nåt till Carter.

Just nu sitter jag i Coltons rum och håller en bild.Inte vilken bild som helst utan en bild på mig och Colton som han gillar.Jag vet inte varför Colton gillar den här bilden och kanske beror det på att allt var lyckligt och alla var glada då.På bilden ser man en liten flicka som hade på sig en rosa klänning och hade en vit rosett på huvudet.Klänningen fick hon av sin kära mamma och rosetten fick hon från hennes bästa bror.Flickan red på sin brors rygg och hade ett väldigt stort leende.Hennes bror hade på sig en helt svart t-shirt och hans jeans hade gått lite sönder men det bryr sig han inte.Han skrattade på bilden och log.

Efter jag har stirrat en stund på bilden så bestämmer jag att ta en tupplur.Jag går till Coltons säng och ligger ner. Coltons säng är alltid mjuk och skön.Sakta stänger jag ner mina ögonlock tills slut blir allt svart.

~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Kom igen,lita på mig du kommer inte ramla!"säger Colton och böjer sig ner så att jag kan hoppa på hans rygg.

"Okey"säger jag och försöker hoppa men det går inte

"Jag kan inte,det är för högt"

"Du ska aldrig ge upp och fortsätt tills du kan"säger han tillbaka

"Okey"säger jag ännu en gång och hoppar men den här gången gick det!

"JAG KLARADE COLTON"skriker jag ut och kramar runt hans nacke.

"Ja,såklart att min syster klara det,min syster klarar allting"säger Colton innan våran mamma tog en bild på oss.

~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vaknar helt plötsligt och inser att det var en dröm.Jag gråter men inga tårar åker ner och det beror på att jag har gråtit så mycket.Jag grät så här mycket när jag fick veta att mamma hade bröstcancer och hade en månad kvar att leva.

Efter ett tag känner jag hur magen kurrar. Jag går ner och förbi vardagsrummet och hör snarkningar.Jag inbillar mig bara säkert .Jag går vidare till köket och tar fram smörgåsar,smör m.m men sedan hör jag hur nån snarkar högt.Tänk om det finns tjuvar eller mördare i huset? 'Men skärp dig Rebecca!Tror du att tjuvar eller mördare sover i ditt hus' säger min halva hjärna. 'Nej men det låter bättre än att en enhörning sover i mitt hus'svarar min andra halva hjärnan tillbaka.

Jag tar en stekpanna från köket och smiger till vardagsrummet.Jag hör att snarkningarna är från soffan och ju nämre jag går ju högre hör jag hur högt snarkningarna är.Tills slut går jag fram till soffan och ser att personen sover och hennes/hans ansikte är mot kudden så jag kunde inte se ansiktet.Den ena handen håller jag stekpanna och den andra handen håller jag på att vrida huvudet så jag kan se hur person ser ut.Jag försöker vrida huvudet men det går inte.Helt plötsligt vrider personen själv och där förväntar jag mig en läskigt ansikte eller en enhörning ansikte men det var inte det.

Vad gör han här och varför sover han på min soffa?