The Deal [Editing]

Kapitel 3

Rebecca

Jag vaknar med ett ryk och känner hur en tyngd är på min midja. Precis när jag inser att det är en arm så puttar jag genast personen ur sängen. Personen faller ner med ett duns och suckar.

"Vafan" säger personen och rösten tillhör såklart Carter. Han står upp med och lägger en hand på hans huvud. Han mår säkert skit efter allt han drack igår. Jag skrattar på hur han ser ut och inser hur dålig han är med tjejer. Vem dricker så jävla full ensam och tvingade en tjej att följa med? Kanske andra tjejer skulle dricka med honom men han tog fel person.

"Varför skrattar du på mig? Det finns inget roligt att skratta över? Och vad fan gör jag här"

"Har du ens sett dig själv? Du ser helt död ut. Dessutom var det du som tog mig till en fest och blir helt full. Som tur du har så är jag faktiskt snäll så jag tog dig hem till mig"

"Det är du som har tur för jag kom hem till dig. Girl, alla vill ha min kropp"säger Carter och flinar

"Du säger som om du är den enda som är vältränad om du ens är det" säger jag till mot honom. Jag känner hur kissnödig jag är men att lämna denna främling här är fan en risk. Om min bror får reda på Carter är jag körd. Fast jag kan inte hålla mig längre.

"Stanna här och gå inte ut. Om du gör det kommer jag döda dig och jag skojar inte" säger jag och springer ut från rummet för att skynda på mig.

Carter

Jag skrattar hur klumpigt hon springer från rummet. Jag går runt hennes rum och ser en bild som hänger vid väggen. En 5-årig tjej, en äldre kille och två vuxna som ler mot kameran. Den lilla tjejen måste då vara Rebecca. Jag går till hennes skrivbord och ser ett fotoalbum. Jag öppnar den och på första sidan var det en bild på Rebecca och killen. Precis jag skulle fortsätta bläddra kom Rebecca in springande. Jag kollar då tillbaka på bilden som hänger på väggen.

Rebecca

Jag öppnar dörren och ser att Carter tittar på en bild. En bild på en lycklig familj som inte finns längre. Min bror är allt jag har och om jag nånsin förlorar honom kan jag inte leva längre. Varför är det alltid just jag som har otur? Jag är inte lika 'rik' som de andra vanliga människor. De andra lever lyckligt och det viktigaste de har familj,vänner och kanske till med pojkvän men inte jag. Ibland undrar jag verkligen hur det känns när man har familj,vänner och pojkvän. Kanske kommer jag aldrig få veta svaret på det men jag kommer alltid hoppas på det.

"Skolan börjar om en timme så du borde gå hem och fixa dig för du ser som en Zombie" sa jag och gör en gest att han ska ut.

"Chilla jag bor typ 5 min härifrån" säger Carter.

"Och? Jag har grejer att göra också" sa jag

"Som vad?"

"Det är Inget som du vill veta"svarar jag tillbaka

"Jo,jag vill veta"säger han och väntar att jag ska svara men jag ska egentligen inte göra nåt utan jag vill att Carter ska försvinna från mitt hus som möjligt. 

"Ursäkta men detta är mitt hus så du har ingen rätt att vara här och varför ska du veta vad jag gör ? Tro inte att vi är bästa vänner eller något" säger jag irriterande 

"Men snart kommer vi vara mer än vänner" säger och blinkar ett öga. Jag suckar av hans idiotiska svar.

Han är så irriterad,jobbig och varför måste han göra mig vansinnet arg?Jo han har nåt effekt på mig som gör att jag blir arg. Jag tar hans skor och puttar honom ner till hallen. Jag orkar verkligen inte med den här killen.

"Hejdå!!!"säger jag och puttar honom ut från mitt hus därefter. Vänta tänk om min bror hörde det där? Jag går direkt till Coltons rum.

"Colton är du där?" säger jag och knackar på dörren. Helt plötsligt öppnar dörren sig själv och jag ser inte Colton. Jag går till köket och vardagsrummet men ser inte honom. Han har varit borta hela natten. Tänk om det har hänt nåt? Efter en stund så knackar dörren. Jag går ner och öppnar. Jag hoppas att det är Colton men det är en person som jag vill se sist i mitt liv.

"Vad?"

"Jag hann inte ta på mina skor medan du puttar mig ut"säger Carter och pekar sina fötter.

"Mm ta på dina skor och gå"sa jag innan det ringer i min mobil.

"Hallå?"

"Hej,det här är från sjukhuset och är det Rebecca Weston som jag pratar med?"

"Ehm ja,det är jag Rebecca Weston"svarar jag tillbaka

"Jo din bror har varit med i en bilolyckan och han ligger i koma nu och du borde komma hit för vi har massa saker att säga till dig om din bror"säger personen innan jag tappar min mobil och hela min kropp.

Min kära endaste personen jag har kvar ligger i koma. I koma???!!! Carter springer till mig och frågar mig vad har hänt men jag puttar honom och springer till sjukhuset men efter halvväg så ramlar jag och ser att Carter springer till mig och försöker hjälpa mig.

"Vad har hänt?" sa Carter innan jag forsätter springa. Jag har ont i hela kroppen men jag kämpar. Jag måste träffa min bror och det är allt jag tänker på. Min bror har alltid sagt till mig även man kommer förlora den personen som man älskar ska man aldrig ge upp. Jag springer och springer och den kalla luften smiskar mitt ansikte och mina tårar bara åker ner och ner. De tar aldrig slut ...Efter en stund är jag framme och jag springer till receptionen.

"Vilket rum ligger Colton Weston i?"frågar jag

"Vem är du och du måste ha tillåstelse för att träffa personer" säger en tjej. Varför måste alla vara så irriterad när jag har något viktigt att göra?

"Åhhhh jag är hans syster. Rebecca Weston" svarar jag surt

"Har du med dig legitimation?"

"Neej"

"Tyvärr då kan jag inte släppa in dig" säger hon

"Ursäkta, jag är Coltons bästa kompis och det här är hans syster så kan du släppa in oss" säger Carter och blinkar ett öga mot henne.

"Åhh visst, Colton ligger i rum 648" säger tjejen flörtig och fnissar

"Tack"säger Carter och båda vi går.645,646,646,647,648 där är rummet. Jag öppnar dörren och där ser jag en person som ligger helt still och han ser helt blek. Min bror,min bror.

"Är du Rebecca Weston?" frågar doktorn

"Ja?"

"Jag har en sak att säga"

"Jo det är så här att din bror ligger i koma och behöver väldigt mycket medicin och medicin kostar pengar"

"Men jag har inte så mycket pengar"

"Tyvärr så är det inte mitt problem" säger doktorn

"Rebecca vi gör en deal" säger Carter helt plötsligt

"Vad menar du?"

"Jag ger dig pengar så det räcker till din brors medicin men på ett vilkor!"

"Vad?!"

"Du ska låsas vara min flickvän i ett år ,Deal?"sa Carter och sträcker fram sin hand.

Ett år är väl inget?Det ända jag behöver göra är låsas vara hans flickvän men ett problem han är så jobbig,irriterad men jag är tvungen för att rädda min bror.

"Deal" sa jag och sträcker fram min hand för att skaka hand

Vad har jag gett mig in på?