The Deal [Editing]

Kapitel 1

Rebecca

Jag stod utanför skolans dörr och tog ett djupt andetag. Idag efter 3 år så fick jag äntligen gå i skolan igen men allt påminde om mamma min älskade mamma. Jag öppnade skolans dörr och precis när jag tog första steget in i skolan så insåg jag att alla stirrade på mig. Det kändes så obekvämt när alla glodde på mig. När jag tog fram ett papper ur min väska där all information stod om så kände jag hur jag gick in i någon.

"Oj,förlåt mig!" hördes en röst. Jag kollade på tjejen som stod framför mig och jag kunde se hur nervös hon var över detta.

"Det va inget" svarade jag tillbaka.

"Ursäkta vet du vilken lektion har klass 1:A" frågade jag henne. Jag kunde egentligen ha fått hjälp från receptionen men tjejen stod här så kunde jag fråga henne istället.

"Det är min klass!Du kan följa mig!" svarade hon snabbt och log.

När vi kom till rummet så såg jag läraren stå vid tavlan. Läraren log och sade att det var 10 minuter kvar innan lektionen började så jag kunde sitta och vänta tills lektionen börjar. Tjejen som visade mig vägen, satt med sina vänner och när hon såg att jag tänkte sitta längst bak så stod hon upp och drog mig till hennes vänner.

"Du kan sitta med oss och förresten så heter jag Louise men du kan kalla mig för Lou" sade hon

"Rebecca" svarade jag tillbaka

När jag satt med dem så var alla dem jättesnälla men en sak var jag lite tveksam. Alla dem var snygga, söta medans jag var raka motsatsen.

Dem tio minuterna tog väldigt snabbt och jag såg att alla eleverna började komma in. Jag märkte då att alla började kolla på mig och sedan kolla bort. Jag insåg om det här var ett misstag. Jag saknade skolan men nu kändes det som om jag ville bara sticka härifrån. Vår lärare stod upp och höll i en kaffemugg.

"Idag har vi fått ny klasskamrat Rebecca Weston och ...." sa läraren innan nån avbröt henne med dörren. Läraren hade låst dörren och det var någon som bankade på dörren riktigt högt. Läraren öppnade dörren och suckade direkt. En kille gick in och såg helt död typ. Lärare harklade och killen gäspade.

"Jaja jag vet att jag är sen igen" svarade han

"Du kan inte alltid komma sent och förstöra andra elever när du knackar på dörren på det sättet."

"Han är Carter Lerman, enligt i skolan är han en bad boy" viskade Lou

"Han ser mer som en lat,dum människa" svarade jag tillbaka och skrattade lite lågt men insåg att alla hörde mig. Shit? Det fanns en plats bredvid mig och han flinade. Tänk inte ens tanken att sitta bredvid mig. Det var bara så pinsamt och han satt bredvid mig. Ugh

"Idag ska ni jobba i par och ni ska försöka lösa de här uppgifterna.Den gruppen som samarbetar och löser uppgifter med bra uträkningar kommer få sluta tidigt nästa lektion"

"Får vi välja vem vi ska jobba med?" frågade nån kille längst bak

"Nej ni ska jobba med den ni sitter bredvid" sade läraren glatt medan de andra mumlade. Jag kollade på Lou men hon sade att jag skulle jobba med Carter eftersom vi satt vid samma bord. Fuck my Life. När läraren delade ut pappren  såg jag att uppgifterna var inte så svåra.

"Vad är 50 gånger 197?"frågar jag Carter men när jag frågade honom så la han bara fötterna på bordet. Första lektionen var redan förstörd...

"Hallå är du döv eller?" Frågade jag surt

"Shit,vad jobbig tjejen är" mumlade han tyst så att jag inte skulle höra men såklart hörde jag.

"Shit,vad trög killen är" härmade jag

"Först sa du att jag var dum och lat. Nu säger du jag är trög. Vet du ens vem jag är?" sade han och flinade.

"Tror du att jag bryr mig vem du är"

"För att ..."sade Carter innan jag avbröt honom

"För du är populär eller hur?"svarade jag irriterad

Plötsligt kom en tjej och lutade mot Carter. Hon kollade på mig och började fnissa. Jag började skratta över hur hon betedde runt honom. Att fråga honom om hjälp är som om att fråga en sten om hjälp. Fast såklart kunde man få hjälp av stenen. Kasta en sten på killen är en bra hjälpmedel. Jag lutade mot Carter öra och flinade mot tjejen för att se hennes reaktion.

"Du inser väl att du inte kan hjälpa henne med uppgiften för du kunde inte ens svara på våran" viskade jag. Tjejen reagerade genast och gick fram till mig.

"Det är en sak du ska veta nya tjejen. Du ska aldrig bråka eller reta upp mig" sade hon

"Väl då borde du veta, jag är inte som alla andra. Jag är värre än dig, darling" svarade jag tillbaka och flinade.

"Crystal, sluta störa dem" sade läraren och Crystal gick iväg men gav mig en blick som betydde "Vänta-bara-du-ska-få-tillbaka blick". Men jag var inte rädd, det här var bara början. Om du bråkar med mig så har du bråkat med fel person.

"Wow,du kommer få problem"sade Carter och skrattade.

Vad menar han med att jag kommer få problem? Det är hon som kommer få problem.

"Vad menar du?"

"Du dissade nyss den populäraste tjejen i skolan och om hon gillar dig så är det lugnt men om hon inte gillar dig kommer ditt liv bli som helvete"

"Struntprat det är hennes liv som kommer bli värre än helvete om hon bråkar med mig" svarade jag självsäker. Och om Crystal gör mitt liv till helvete ska jag också göra hennes liv till helvete så vi båda kan möta varandra i helvetet.

Vid lunchen satt jag med Lou,Alice och Angel eftersom det var dem enda som jag kan vara med och jag vill helst inte "skaffa" fler vänner för jag var världens dåligaste människa som inte kunde skaffa nya vänner så nej tack. Dessutom ju mindre vänner, ju mindre drama det kommer bli.

"Omg,du dissade Crystal idag!!Omg första människan som dissar Crystal för första gången!!"skrek Alice..

"Vad menar du?? Du säger som om det är värsta grejen" frågade jag chockat

"Det är ju sant!"Skrek alla tre vännerna högt så det hördes över hela matsalen. Ohh dem var så pinsamma.

"Nå,Rebecca har du hittat din drömprins än?" sa Angel och blinkade ett öga

"Nej, jag har bara vart med tre lektioner så hur kan jag hinna se på killar?"

"Är du 100% för du och Carter pratade hela tiden under lektionen och varje gång du stirrade på Carter så kunde du inte låta bli att sluta titta"

"Jag pratade med honom för vi var tvungna och jag kollade inte alls på Carter! Han är en idiot som tror att han är snygg" sade jag surt och tittade på alla dem men dem stirrade inte på mig utan någon bakom mig.

"Han är bakom mig eller hur"sade jag irriterad och såg hur alla nickade.Jag vände mig om och såg att han flinade. Plötsligt så lämnade mina vänner från mig och blickade med ett öga.De kan inte lämna mig här med han?

"Det här är tredje gången du pratar skit om mig, honey" Sade han och jag himlade med ögonen. Vad fan kallade han mig? Honey? Pff det här var bara för mycket. Carter tog en stol och satte sig mittemot mig.

"Du ska på fest ikväll"

"Dude, det ska jag inte"

"Ska jag säga det tydligt igen så du hör,Du SKA på fest ikväll med mig.Jag hämtar dig kl 20.00 och va redo" sade han innan han gick iväg. Vafan?