The Deal [Editing]

Kapitel 14

Rebecca

Jag avslutade samtalet med Lou och springer tillbaka till hotellet.  Då när jag stod framför dörren så var jag så nervös. Är han fortfarande arg? Pfftt.... Allt kommer gå bra,Rebecca! Jag knackar dörren men det är ingen som öppnar dörren. Han kanske inte hörde att jag knackade så jag knackar ännu en gång till men fortfarande ingen som öppnar. Plötsligt så kommer en kvinna mot mig.

"Hej, är det du som är Rebecca?" Frågar kvinnan

"Ja,det är jag?"

"En kille bad mig att jag skulle ge nycklarna till dig" svarar hon tillbaka och ger mig nycklarna

"Vet du var han är?"

"Nej, men han sa att han vill inte att du ska leta efter honom eller att ringa honom"

"Okej,tack" sa jag och så går kvinnan iväg. Jag öppnar dörren och ser hotellrummet är tomt förutom min resväska. Japp, Liam är borta... Jag går och sätter mig i soffan. Då ser jag ett brev som ligger på bordet. Jag tar upp det och viker upp pappret. Det står väldigt slarvigt så jag tror att det är Liam som har skrivit. På brevet står det:

Rebecca, som du kanske vet så har jag flyttat till en annan hotell och jag vill inte att du ska leta efter mig eller så. Allt jag sa utanför restaurangen var lögner. Jag är inte en player längre och kommer inte bli en sån igen. Jag var avundsjuk,okej?!  Jag flyttar till en annan hotell för nu förstår jag att du har inte känslor för mig så jag tycker att det är bättre om vi inte ses igen. Allt det här var bara idiotisk och patetiskt. Jag hade en plan att vi skulle åka till Paris och jag skulle göra dig falla för mig men jag har misslyckat med det. Jag ber en ursäkt med allt det här och jag hoppas att du kommer ha en lycklig liv och snälla leta inte efter mig. Jag kommer aldrig störa dig mer och jag kommer fortsätta ge dig pengar så du har råd med att betala Coltons medicin men Dealen är härmed slut. Du är inte min flickvän längre så nu är du "fri"  Jag hoppas att Colton kommer att vakna för jag vet hur mycket han betyder för dig. Rebecca,kom ihåg att ge aldrig upp och oavsett om jag är inte där och stöttar dig men tänk att din mamma är i himlen och bevakar dig och stöttar dig. Nu hoppas jag att du kommer ha lyckligt liv och jag är ledsen för allt det här. // Liam

Brevet blev lite blött på grund av att tårarna forsar ner. Jag vet inte vad jag ska säga... Han är borta och jag vet inte var han är. Han vill inte heller att jag ska leta efter honom. Jag lägger ner brevet och går och borstar tänderna. När jag var klar med det så går jag och lägger mig. Jag försöker att sova men det går inte. Efter ungefär 2 två timmar så kunde jag sova.

På morgonen vaknar jag med ett suck. Vad ska jag göra? Leta efter honom eller inte? Ugh det här är så svårt. Jag ringer upp Lou igen.

"Hej Lou"

"Hej, hur går det med Liam?"

"Han är fortfarande arg förmodligen för han har flytta till en annan hotell. Han vill också att jag ska inte leta efter honom."

"Oj"

"Lou jag vet inte vad jag ska göra? Ska jag försöka leta efter honom eller inte?"

"Rebecca, om jag ska vara ärlig så känns det som att du inte vet om du har känslor för honom eller inte. Om du älskar honom så gå och leta efter honom innan det är för sent men om han är bara en vän för dig så tycker jag att du borde låta han gå. Han behöver då tid, tid att glömma bort dig. Du kan inte vara vän med han när han samtidigt älskar dig för det kommer göra väldigt ont, smärtsamt för han. Du har bara ett val, Rebecca. Va ärlig mot dig själv och välj ditt val." säger hon och avslutar telefonsamtalet. Jag går och byter om till ett par jeans och en blus.