The Deal [Editing]

Kapitel 16

Rebecca

Jag vaknar med ett par armar runt mig. Jag kollar på honom och ser att han sover. Jag kan höra hans tunga andetag. Förlåt, Liam. Förlåt att jag gjorde dig arg och sårad. Det här är mitt fel... Jag gråter tyst och kollar på honom. Han är den enda människa som får mig att må bra oavsett vad som än händer. Varför kunde jag inte veta att jag älskade honom redan från början? Jo, för några år sen hade jag en pojkvän. Han var allt jag kunde önska mig och jag älskade honom med hela mitt hjärta. Men han blev trött på mig och han var otrogen mot mig. Jag hade till och med fantiserat hur vår framtid skulle se ut men jag antar det kommer aldrig att hända. Det var länge sen jag fick uppleva kärlek. Jag är rädd att jag kommer bli sårad av slutet...

Redan den dagen Liam erbjud dealen visste jag att det var nåt speciellt med Liam men jag trodde aldrig att jag skulle fall för honom. Ja, jag älskar honom väldigt mycket men han tror att jag gillar Zayn. Den personen som jag älskar är Liam och det kommer alltid va det.

Just då när jag gråter så vaknar Liam. Jag torkar bort mina tårar genast. Han släpper också taget runt min midja.

"Hur mår du?"

"Mår bättre nu"

"Okej, bra"

"Mm" svarar jag tyst. Jag vet inte varken vad jag ska säga eller göra

"Nu när du mår bättre så kan du gå hem" säger han

"Liam,förlåt" sa jag men han svarar inte. Jag suckar och tar på mig mina skor.

"Jag förstår att du är arg,sårad för allt är på grund av mitt fel. Jag är idiot som gick på dejt med en kille som jag inte känner och det visade sig att han jobbade hos min pappa och han försökte splittra oss och det känns som att dem lyckades med det. Jag älskar dig men jag vet att jag inte förtjänar dig. Jag är en patetisk tjej som inte erkänner sina egna känslor... Jag är rädd för kärlek,rädd för att bli sårad igen. Jag försöker att undvika att uppleva kärleken igen men det går inte. Jag har fallit för dig men jag har förstört allt. Ikväll klockan 20.00 kommer jag stå vid Eiffeltornet och om du kommer så betyder det att du förlåter mig men om du inte kommer så betyder att allt är slut mellan oss. Jag förstår om du inte kommer för jag förtjänar inte dig men jag älskar dig så sjukt mycket..." Sa jag medan tårarna åker ner. Jag går ut från hotellrummet och springer iväg.  Just då när jag sprang ut så regnade samtidigt. Jag står mitt där ute och blir blött.

Det är bäst att jag springer hem innan jag får feber igen... Jag går in i mitt hotellrum och går och tar en dusch. Jag är så himla nervös för tänk om han inte kommer? Då antar jag allt är slut mellan oss. Jag kollar på klockan och ser att det är 12.00... Alltså det är 8 timmar kvar. Jag vet inte vad jag ska göra under dem åtta timmarna. Äta? Nej, jag har ingen lust att äta. Kolla på filmer? Det är inte lika roligt att kolla utan Liam. Jag antar jag får läsa böcker... Böcker gör mig gråta, skratta men viktigaste av allt är att jag får veta vad är meningen med i livet.

Jag läste en bok klart under två timmar fast jag var så trött så jag tog en tupplur. Vid 17.00 tiden så vaknar jag. Jag går ut och köper en macka. En macka får väl bli min middag resten av dagen.. Jag springer snabbt till mataffären och springer hem direkt. Jag vill inte se eller träffa den där gänget igen... Vem är dem egentligen? Ett galet gäng eller ett gäng som jobbar hos min pappa? Jag kommer väl ändå aldrig att veta sanningen.

Efteråt när jag har käkat klart så går jag och byter om. Jag har på mig en enkel och simpel klänning av färgen mint och ett par svarta klackar. Jag har faktiskt blivit van med klackar nu. Jag kollar på klockan och ser att det är redan klockan 19.00. Redan? Jag går ut och tar en liten promenad innan jag ska gå till Eiffeltornet. I min väska har jag också med mig pepparsprej. Man vet ju aldrig vad som händer på kvällen i Paris.

När en halvtimme har gått så går jag till Eiffeltornet. Jag sitter ner på en parkbänk och väntar... Tänk om han inte kommer? Då är det slut mellan oss två... Jag kollar runt och ser det är flera par som är här. Dem är lyckliga och glada...

Klockan är nu 20.00 men fortfarande ingen Liam... Han kanske är lite sen? Eller? Under tiden tar jag upp min mobil och lyssnar på musik. Jag lyssnar på låten Let me love you samtidigt jag läser en bok. Jag får väl vänta... Han är ju kanske sen?

Det har gått en halvtimme och han kommer inte. Jag antar han inte förlåter mig och det är slut mellan oss. Tårarna åker ner och ner. Mamma, förlåt mig men jag ger upp. Jag älskar honom men jag ger upp. Jag står upp och går tunga steg tillbaka till hotellet men då ser jag en person stå framför mig. Personen står långt bort från mig men jag kan se vem det är. Jag springer till personen fast får springa försiktigt för jag har klackar på mig.

Ju närmare jag är, ju mer kan jag se personen. Jag gråter... Han är här och det betyder han förlåter mig.

"Trodde att du skulle aldrig komma" sa jag och ger ett leende samtidigt jag torkar bort tårarna.

"Kan inte rymma från den jag älskar" sa han och flinar.

"Sant" sa jag och flinar mot honom

"Här" säger han och räcker fram rosor. Röda rosor som färgen av kärlek.

"Är det här anledningen du kom försent?"

"Ja? Ville ge dig rosor för jag är ledsen. Jag är ledsen jag var arg på dig men jag var avundsjuk att se dig och killen"

"Jag är också ledsen. Det här är mitt fel, jag borde inte ha gått på dejt med Zayn bara för jag såg dig med en tjej"

"En tjej?"

"Ja,när jag köpte glass?"

"Jaha det var min kusin. Min kusin Cornelia bor i Frankrike och jag glömde att berätta till dig"

"Så allt det här är typ missförstånd? Ahh vi slösade vår tid att bråka"

"Men du? Om vi hade inte bråkat tror du att du skulle erkänna dina känslor?"

"Sant" sa jag

"Är du hungrig? Jag är hungrig som tusan!!"

"Ja"

"Kom,vi går och käkar pizza"

"Vad är det med dig och pizza?"

"Pizza är skit gott ju. Jag älskar pizza så mycket"

"Hey,älskar du pizza mer än mig?" sa jag och låsas bli arg fast misslyckas med det. Han kramar runt mig och ler.

"Älskling,jag älskar dig mer än allt annat" sa han och flinar. Gud vad jag älskar han.

"Nu går vi och käkar,har knappt ätit för hade ingen lust"

"Du måste käka,baby"svarar han och vi börjar gå. Han räcker ut sin hand och jag håller hans hand.

Vi köpte två pizzor och vi tog till Liams hotellrum eftersom jag ville inte äta i ute.

"Här" sa jag och ger en pizza bit till Liam. Han gapar för att kunna ta en tugga men jag tar pizza biten och äter upp den.

"Hey!" Sa han och jag skrattar.Han kittlar mig och jag skriker. Just då vibrerar min mobil och jag ser att jag har fått en notis. En notis från min mail och jag går in och kollar direkt.

"Vad är det?" Frågar Liam. Jag läser mailet som jag har fått och jag tappar mobilen. Liam kollar på mig frågandes. Jag skriker av glädje och hoppar på Liam och kramar han.

"Colton har vaknat!!" Skriker jag

Hellooo!
Det tog väldigt långt tid för mig att skriva kapitlet eftersom jag har massa plugg och skolan gör att jag känner mig så himla stressad. Jag kommer fortsätta skriva boken fast det kommer ta väldigt långt tid innan jag kommer uppdatera eftersom jag behöver just nu fokusera på skolan men varje gång jag har tid så ska jag försöka uppdatera💕☁️🐳