Trust | Nash Grier

Kapitel 1

Kapitel 1.
Jag kollade ner på den hårda, kalla marken några få meter nedanför mig. Jag kollade upp på den gråa tråkiga himlen och frågade mig varför? Varför just jag av alla miljarder människor på denna jord?

Mina bara fötter var placerade på en kall klippa och nedanför var det endast skog och sten. Regnet som föll från himlen blandades med de salta tårar som föll ner på mina kinder. Om jag hoppar nu kommer jag dö. Jag kommer komma bort från all jävla skit. Med det är precis vad jag vill. Vad fan är det för menig med att leva när ingen vill ha mig här? Jag andades tungt och hastigt. Tårarna fortsatte rinna ner på mina kinder och jag kunde höra hur bilar körde förbi hastigt på den stora vägen några meter ifrån skogen. Endast bilarna och regnet hördes. Jag räknade tyst för mig själv. Ett... Jag slöt mina ögon. Två... Jag tog fart för att hoppa. Tre...

-VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED? Jag vände mig hastigt om och Nash välkända gestalt blev synlig. Min syn var suddig av tårar men jag kunde se hur han kom närmare.

-LÅT MIG VARA! Ropade jag tillbaka som svar. Min röst brast i slutet och lät mest som en viskning. Tårarna började snabbt rinna fortare och min andning blev högre och tyngre. Du hade ändå inte brytt dig, sa jag och kollade ner på marken nedanför mig. Hade han inte kommit hade jag legat där, död i denna sekund. Ingen hade vetat att jag var borta, ingen hade märkt något och ingen hade brytt sig.

- Vad gör du här ens? Frågade jag och kollade frågande på honom. Tårarna föll fortfarande från mina ögon och min röst var skakig.

- Jag såg dig springa in här, gråtandes och jag följde efter, svarade han. Jag blev förvånad över hans svar. Han mobbar mig, han bryr sig inte om mig. Jag kollade på metallringen som satt i hans läpp. Han drog in den i munnen och bet lite. Han såg nervös ut. Nash är aldrig nervös. Han är killen som aldrig blir rädd, han med för stort självförtroende. Han är den där populära killen som inte bryr sig ett skit om mig, som alla andra helt enkelt. Jag svarade inte utan kollade ner på mina bara armar, det blödde från insidan av högerarmen, djupa sår från tidigare idag.

Jag skakade av de kalla vindarna som blåste förbi. Det kan inte vara mer än några få grader i luften då det endast är början av februari. Snön hade dock smält tidigt i år så något av den fanns det inte kvar. Jag stod här i endast ett par svarta leggings och en grå t-shirt. Mitt hår var uppsatt i en messybun och min maskara låg under ögonen. Nash kom några meter närmare och min puls gick snabbt upp. Allt jag kunde tänka på var att han inte får slå mig, det har han gjort allt för många gånger och jag klarar det inte mer. Knuffat har han också gjort, i korridorerna i skolan, jag hade dock inte haft något emot om han knyffat mig just i denna sekund. Det var något han var väldigt välkommen med att göra då jag skulle fallit bakåt och försvinna från denna hemska värd.

Men han knuffade mig inte.