Trust | Nash Grier

Kapitel 2

Kapitel 2
Till min förvånad gick han fram de sista två metrarna fram till mig och omfamnade mig i en varm kram. Han lutade sin haka mot mitt huvud och mitt öra var pressat mor hans bröstkorg. Jag slöt mina ögon och andades fort. Nash släppte snart och jag gjorde likadant så det inte blev stelt. Egentligen ville jag inte släppa, det var längesedan jag kramade någon. Nash tog av sig sin svarta hoodie och gav mig den. Jag kollade förvånat på honom. Eftersom att jag frös så jag skakade tog jag den och satte på mig den. Ingen sa något. Det var tyst och allt man hörde var regnet som träffade marken. Vi hade börjat gå ut ur skogen och jag stannade på platsen precis under klippan vi innan stod på, därifrån jag skulle hoppa. Nash stannade och kollade förvånat på mig.

-Tack Nash, viskade jag fram då min röst var sprucken. Han svarade inte utan kom mot mig och kramade om mig och kysste mig lätt i pannan. Jag blev på ett sätt rädd av att vara i hans närhet men samtidigt kände jag mig oerhört trygg. Det kändes som att inget kunde skada mig när jag var i Nash famn. Vi släppte från kramen och fortsatte gå. Nash lede mig hem till honom och det visade sig att han bara bodde några meter ifrån skogen. Eftersom att jag inte hade några skor på mig värkte mina fötter något otroligt och mina ben höll på att vika sig ut och in. När vi äntligen kommit hem till Nash försvann han upp på sitt rum. Han kom snart tillbaka med ett par mjukisbyxor, en ny, torr grå hoddie och ett par strumpor. Jag tog tacksamt emot kläderna och gick in på närmaste toalett. Jag förstod inte varför han var så snäll mot mig. I skolan, för bara några timmar sedan kallade han mig hora och sparkade mig på smalbenet. Tankarna flög runt i huvudet. Jag bytte snabbt tröja och jag kunde snabbt känna hur värmen spreds sig i kroppen på mig. Jag trampade sedan mig ur mina blöta leggings och såg sedan det stora blåmärket på mitt smalben. Det såg värre ut än vad det var. Visst var det lite ömt men jag har varit med om värre. Jag hoppade i Nash byxor som var alldeles för stora och satte sedan på mig strumporna han gett mig. Jag tog sedan upp mina blöta kläder och gick ut från badrummet. Jag gick tillbaka till vardagsrummet som jag var i förut och kollade mig omkring. Det var väldigt stilrent och det mesta var i svart eller vitt. Jag kunde dock inte se Nash men hörde snart att det lät bakom mig. Jag gick dit jag tror mig höra ett mikrovågsugns pip. Mycket riktigt, där stod Nash med en kopp varm choklad i handen och ett leende på läpparna.

- Du såg ut att frysa, så jag gjorde varm choklad, sa han och log. Jag tog tacksamt emot koppen och värmen från koppen spred sig ända ut i tårna. Nash gick sedan tillbaka till vardagsrummet och satte sig i soffan, jag gjorde likadant. Jag kollade länge på honom och snart frågade jag frågan jag tänkt på enda sedan han räddade livet på mig, för det var det han gjorde, han räddade mitt liv. Han fick mig att inte hoppa.

-Nash, varför har du varit så snäll mot mig när du beter dig som ett svin i skolan? han kollade på mig, länge, kanske en minut. Jag började känna mig obekväm. Ska han slå mig? Vad väntar han på? Berätta för mig, snälla.

-Kaylee, började han men tog en paus, han bröt ögonkontakten och flyttade sig närmare mig. Det gjorde mig en aning rädd men jag lugnade ner mig när han tog sin hand i min och höll om den hårt. Kaylee, började han om, en tår föll från hans öga. Jag har aldrig velat få dig må dåligt, fakist har jag velat lära känna dig, svarade han och skrattade lite. Jag fattade dock inte det roliga. Han fortsatte. Men de jag umgås med, dem har något emot dig, dem låter mig inte vara med dig och om jag skulle ta någon som hellst kontakt med dig skulle dem, han tog en till paus. Dem skulle, stammde han fram och bröt ennu en gång ögonkontakten vi hade. Dem skulle göra dig illa, dem skulle göra mer än det jag gjort mot dig, dem skulle våldta dig, dem skulle slagit dig, dem skulle varit ett rent jävla helvete, jag ville inte att det skulle hända dig så jag valde att göra detta istället, jag vet, det var ett dumt val och jag ångrar mig så helvetes jävla mycket, men jag skulle aldrig låta dem göra något sådant mot dig, jag hade inte klart det. Han pratade till punkt och tårar rann från hans blåa klara ögon. Jag smälte hans ord, våldta mig? Jag vet inte om jag ska tro på hans ord, men på något sätt lät det trovärdigt.