Trust | Nash Grier

Kapitel 7

Kapitel 7
Nash och jag gick tillsammans hem till mig för att hämta kläder och hygienartiklar. Nash bad mig ta med så mycket kläder som jag kunde då han ville att jag skulle stanna hos honom. För där vet han att jag är säker och trygg, han vet vad som händer med mig där och han vet att jag inte blir slagen.

Är det inte konstigt? Att han jag var så rädd för innan har blivit till min lifesaver, för han är verkligen det. Han räddade mig, han tar hand om mig och han hjälper mig. Nash Grier. Jag kysste Nash Grier. Jag har sovit i Nash Griers säng, i den mest populära killen i skolans säng. Jag har kramat Nash Grier. Nash Grier räddade mig från att hoppa, från att försvinna.

Jag väcktes ur mina tankar och packade snabbt det sista. Sedan skyndade jag mig snabbt ut ur huset. Väskan tog Nash och log mot mig samtidigt som han kollade ner på mig då jag är ett huvud kortare än honom. Han kollade ner på våra händer och sekunden senare flätade han dem samman.

Jag håller i Nash Griers hand.

Jag kände snabbt hur värmen spred sig i kroppen på mig. Leendet på mina läppar blev bredare och hoppet om livet blev större. Jag kanske klarar mig igenom detta, jag kanske klarar mig igenom detta tillsammans med Nash. Jag log av tanken. Tänk om det blir vi två någon dag. Det hade räddat mig.

Vi kom hem till Nash igen och vi gick upp på hans rum för att lämna min väska. Vi gick sedan ner i köket igen och där står en lång kvinna med mörk brunt långt hår. Hon kollade förvånat på mig med hennes gröna ögon. Dem påminde mig av Nash ögon, fast dessa var gröna.

-Hej, Miss Grier, log jag och skakade hennes hand, detta var väldigt stelt men jag ville bara få det överstökat. Jag presenterade mig för henne och hon fortsatte sedan med hennes köksarbete. Nash berättade för hans mamma hur mitt läge såg ut och frågade hans mamma om jag fick bo här ett tag. Hon svarade med ett absolut och log vänligt mot mig.

(OBSERVERA att jag vet att Nash och Hayes riktiga mamma heter Nila och att det är Skys mamma som heter Elizabeth, men i denna fanfic kommer Nashs mamma vara Elizabeth!!)

Elizabeth gjorde iordning middagen och jag och Nashs familj åt tillsammans. Detta var längesedan, att sitta en hel familj och äta middag. Senaste gången jag gjorde det var för två år sedan när mamma och pappa fortfarande var ett par. Jag längtar efter mamma, mycket.

Efter maten var det dags för oss att göra oss iordning för morgondagen. Imorgon väntade ännu en dag i skolan, både för mig, Nash och Hayes. Jag och Nash stog och borstade tänderna, ni vet sådär som i filmer. Man kollade på varandra genom spegeln och ibland började någon skratta.

-Tack Nash, för att du hjälper mig! Sa jag när vi båda var klara med våra kvällsrutiner. Han log mot mig och kramade om mig och kysste mig i håret. Faktist så är jag osäker på hur jag och Nash står, är vi ett par, kompisar eller är vi "på g"? Det är något jag vill fråga men skäms lite, tänk om han bara ser på mig som en kompis. Han kysste mig en gång till på huvudet och släppte mig sedan ur hans famn. Klockan hade hunnit bli 11 så vi beslutade oss för att gå och lägga oss. Nash och jag har kommit överens om att vi kan dela säng, det är inget någon av oss egentligen bryr oss om. Jag gick och la mig och någon minut senare kom Nash och la sig bakom mig. Han omfamlade mig med hans starka armar och så låg vi tills jag vred mitt ansikte mot honom. 

-Du, Nash, jag måste fråga, vart står vi? sa jag och kollade in i hans blåa klara ögon. Även fast det var mörkt i rummet kunde jag se hans fina klara ögon. Han log mot mig och jag rodnade. 

-Vart vill du stå? frågade han och kollade mig djupt in i ögonen. Jag släppte ut ett litet flin och bröt ögonkontakten men Nash tog sekunden senare upp min haka med hjälp av hans tumme och våra ögon möttes igen. Han kollade intensivt på mina läppar och han närmade sig mig. Han vred lite på hans huvud för att våra näsor inte skulle krocka och snart kunde jag känna hans läppar mot mina och precis som förra gången våra läppar möttes blev jag alldeles varm i kroppen och mina läppar dunkade. 

-Jag hoppas det räckte som svar, svarade han när vi dragit oss ifrån varandra. 

-Vad menar du? frågade jag dumt, men jag ville få ett tydligt svar. Svart på vitt. 

-Kaylee, jag gillar dig, skrattade han när han såg att jag insåg hur dum frågan var. Jag svarade inte utan mötte istället hans läppar åter igen. 

Usch! Jag skäms så över detta kapitlet. Men jag lovade ju att när jag fått över 1000 läsningar så skulle kapitel 7 komma upp och här är det.

Jag vill bara tacka för 1000 läsningar. Det är superkul att ni gillar det jag skriver, det uppskattas verkligen, speciellt när ni lämnar kommentarer, jag älskar att läsa kommentarerna, så fortsätt kommentera så blir jag glad. Jag hoppas ni får en bra helg så ses vi i veckan. 

Tack igen för 1000 läsningar! Puss! <3