Trust | Nash Grier

Kapitel 4

Kapitel 4 - mellan kapitel
Nash och jag hade sagt godnatt och släckt i taket. Jag låg nu i hans stora dubbelsäng och han på soffan. På något sätt kändes det fel att jag låg här i hans stora säng helt själv och han låg på den hårda soffan några meter ifrån mig. Jag kände mig plötsligt väldigt ensam. Jag låg länge och vred på mig, kanske en och en halv timma. Jag suckade högt, lite för högt och snart kunde jag höra hur Nash reste sig från soffan och hans steg närmade sig mig. Han la sig sedan bradvid mig och höll om min midja. Hans nakna mage låg pressad mot min rygg och jag kunde tydligt känna hans magmuskler genom tröjan jag fått låna av Nash.

-Jag kan inte heller sova, viskade han i min nacke. Jag rös. Fjärilana i magen började vakna till liv och jag log stort in mot väggen. Nash håller om mig. Han ligger bredvid mig. Han slår mig inte, han säger inget taskigt, Nash är snäll. Jag har aldrig känt såhär, det käns okej nu, jag känner mig trygg i Nashs famn. Jag stängde mina ögon och nu tog det inte lång tid innan mina ögon stängdes och jag föll in i en djup sömn.

Jag vaknade nästa dag av att Nashs telefon rang. Nash ställde sig trött upp på benen och gick bort dit telfonen låg. Han svarade och hans ögon blev
med en gång större när han hörde vad personen på andra sidan telefonen sa. Jag kunde höra enda hit bort hur någon skrek i telefonen.

-Men snälla? vad är det för fel på henne? frågade Nash ihoppbitet och irriterat. Han kollade snabbt på mig när han sa "henne". Jag förstod precis vem det var på andra sidan telefonen. Cameron.

-Vad har hon gjort oss? frågade han sedan irriterat. Jag ville inte höra på vad dem två pratade om så jag gick ut från rummet och vidare ut till toaletten. Jag startade kranen och väntade tills vattnet blivit ljummet och tvättade sedan mitt ansikte. Sminket från gårdagen hade jag tvättat bort sedan innan. Jag torkade mig med handuken som hängde brevid och borstade tänderna med tandborsten jag fick av Nash igår kväll. Jag gick sedan ut tillbaka till Nash sovrum och på vägen dit träffade jag på Hayes. Han kollade frågade på mig.

-Kaylee? Vad gör du här?

Vad ska jag säga? Ska jag svara eller ska jag bara gå?

-Ummm, stammade jag fram. Nash kom ut genom dörren bakom Hayes, han hade tagit på sig ett par gråa mjukisbyxor, och en svart hoddie, om jag inte minns fel var det kläderna jag fick låna igår.

-Kaylee, gå och ta på dig, vi åker till Starbucks innan skolan, ta vad du vill ur min garderob, sa han något upprört. Jag blev genast lite rädd och plötsligt kände jag mig inte trygg i Nashs närhet men jag gjorde som han sa och gick in i hans rum. Jag tog ut ett par svarta mjukisbyxor och vek upp kanten längst ner för att byxorna var alldeles för stora, jag tog sedan bara en hoodie över huvet och tog min telefon och gick ner till Nash. Han hade på sig skorna och höll telefonen i högra handen och rullade igenom Twitter, han stod lutad mot ytterdörren och var redo att åka. Just då kom jag på att jag inte hade på mig några skor igår då jag planerat att försvinna, och man behöver väll inte skor i graven, eller?

-Nash jag har inga skor, sa jag försiktigt då jag visste att han var upprörd. Han kollade upp från telefonen han hade i handen och gick sedan och hämtade ett par svarta Vans.

-Här, dem är Hayes gamla men jag tror dem passar dig, log han och satte sig i trappan och väntade på att jag skulle bli klar. Jag snörade på mig Vansen och vi gick ut till Nash svarta bil. Han hoppade in i förarsätet och jag i passagerarsätet. Nash startade bilen och han började köra mot Starbucks. När vi parkerat på parkeringen gick vi tillsammans in på Starbucks och beställde var sin kaffe, jag en latte och Nash en chilatte och en macka. (stav).

-Ska du inte ha något att äta? Jag bjuder ju? sa han när vi skulle betala. Han log mot mig men tanken av att äta något äcklade mig.

-Jag äter inte frukost, svarade jag. Han blev förvånad. Det såg jag då hans ögon blev en aning större och hans ögonbryn lyftes en liten millimeter.

-Äter du inte frukost? utbrast han tyst. Han skrek inte och han viskade inte. Jag svarade med ett enkelt "nej" och Nash bara skakade på huvudet.

-En chokladmuffins också, svarade han och kollade ner på mig som stod bredvid honom på vänstersidan. Jag log då jag visste att han brydde sig, men tanken på frukost äcklade mig fortfarande. Och jag undrar fortfarande vad det var Nash och Cameron pratade om över telefon. Var det om mig?

Jag ville bara säga det att jag är INTE nöjd med detta kapitel alls, men jag ville uppdatera. Jag hoppas att ni inte hatar mig, men jag lovar att det kommer bli bättre och längre kapitel framöver. Puss!! <3