Kapitel 8
Jag somnade med Nash armar runt min midja igår.
Jag vaknade av att solen lös in i rummet i kanterna av fönstret. Nash låg bredvid mig med slutna ögon och armarna runt min midja, han andades regelbundet och tungt. Jag sträckte mig över honom för att ta min telefon och när jag greppat den kände jag hur Nash drog ner mig på hans bröstkorg. Han skarattade lite och jag log mot honom.
-Godmorgon, sa han med en raspig och hes morgonröst. Jag sa godmorgon och tryckte på hemknappen på min telefon, jag såg att klockan var 09:37 och blev genast stressad.
-Nash, vi började för 1 timma sedan, sa jag samtidigt som jag försökte krångla mig ur hans famn. Han skrattade igen och höll om mig hådere, så att jag inte kunde försvinna från hans famn. Varför skrattar han?
-Vad? Frågar jag och kollar på honom, han slutade skratta och kysste min panna.
-Det är lördag idag Kye, sa han och log. Juste, de är lördag. Jag slappnade av och skrattade åt mig själv.
-Kye? det var något nytt, sa jag och skrattade. Jag la mig bredvid honom istället för på honom och våra ögon möttes.
-Visst var det gulligt, kom på det precis, log han. Jag log.
-Jättegulligt, sa jag och kysste hans läppar. Vi har inte känt varandra så länge, faktist inte alls länge, en vecka kanske? Och inte visste någon av oss att det skulle leda till detta. Men det är fortfarande lite konstigt mellan oss, även om vi är ett par, eller vad man ska säga.
Många tycker säkert att det har gått för fort men jag tror på detta, jag kan lita på Nash, han räddade ju mig. Och känslor har jag för honom, dem kom när han stoppade mig från att hoppa och Nash sa ju igår att han gillade mig, på det sättet.
-Vill du åka in till stan? Jag behöver nya skor, frågade han mig. Jag nickade och vi gick upp från sängen.
-Vi kan äta frukost i stan, jag bjuder, sa han sedan, jag log igen och svarade med ett enkelt "okej". Jag tog på mig ett par svarta högmidjade, slitna byxor en vit tight croptop och svartvit kimono. (En tunn kofta som är i typ sidenmaterial. Googla på kimono Zara) Håret satte jag upp i en messy bun och sminket bestod av concealer, puder, lätt i fyllda ögonbryn och maskara. På läpparna hade jag ett nude rosa läppstift. Jag tittade mig i spegeln en sista gång och gick sedan och borstade tänderna. När det var klart sprang jag ner för trappan och tog på mig mina höga Nike air Force och tog min svarta Michael Kors väska som jag sparade alla mina födelsedags pengar de två senaste åren för att köpa. Jag tog min iPhone5s som jag fick av farmor i julas och sprang ut till Nash som satt i hans svarta bil. Jag hoppade in i passagerarsätet, Nash hade startat låten "No type" och sjöng med. Han sjöng som en kratta men det gör jag också så jag ska inte dömma honom. Nash höjde volymen och vi sjöng högre, nästan skreksjöng. Mitt i låten brast jag ut i skratt då vi lät som två strypta grisar som inte fått mat på tre månader, Nash sänkte musiken och också han skrattade. Han drog upp ärmarna på hans svarta hoodie och jag kunde se en liten tattuering.
-Vad är det? frågade jag och pekade på hans arm. Han drog snabbt ner armen igen och låtsades som ingenting. Jag blev plötsligt väldigt nyfiken men valde att inte ställa några frågor då han verkade upprörd över den. Jag kunde inte se vad det var förnågot då ärmen på hoodien teckte större delen av tattueringen. Nash svängde in på parkeringen till Starbucks och vi gick ut. Ja, vi gillar Starbucks.
Jag valde en latte och en macka, jag vet att jag oftast inte äter frukost men eftersom att jag redan varit här en gång med Nash och kan tvingade i mig mat så tänker jag inte bråka. Nash betalade hans och min mat och vi gick till ett bord och börjde äta. När vi ätit och druckit upp gick vi från caffeet och vidare till Vans. Nash hittade ett par vanliga svarta Vans och köpte dem. Vi gick sedan hand i hand vidare och kollade på kläder och skor tillsammans. Jag köpte inget men Nash köpte en T-shirt och en snapback. Vi gick sedan tillbaka till bilen som stod parkerad på parkeringen utanför Starbucks och åkte hem igen. Dagen gick snabbt, och när vi kom hem möttes vi av Nash mamma som lagat mat till oss. Vi alla satte oss ner och började äta av maten som Elizabeth lagat.
Förlåt för dåligt kapitel, men jag lovade en uppdatering och detta var det bästa jag kom på. Hoppas ni inte hatar mig. Tack för att du läste, puss!
YOU ARE READING
Trust | Nash Grier
FanfictionKaylee Hale, en 16 årig tjej som är trött på livet. Hon blir mobbad i skolan och hemma blir hon slagen av hennes alkoholmissbrukande pappa. Vad händer när hon får träffa Nash Grier, alltså den riktiga Nash Grier.