Trust | Nash Grier

Kapitel 6

Kapitel 6

Skoldagen led snabbt mot sitt slut och jag skulle återvända hem, eller jag ska inte säga hem, för jag trivs inte precis med min pappa och hans beteende, inte ens i hans närhet. För mig är ett hem där man kan känna sig trygg och älskad och jag gör inte det hemma hos min pappa eller i mitt hus. Mitt hem är någon annans stans, jag vet så väl var jag hör hemma men det är så svårt att erkänna.

Jag hör hemma i hans armar, i hans famn, med hans haka i min nacke, med hans armar runt min smala och förstöda kropp, med hans hand i min. Mitt hem är i närheten av Nash. Jag har insätt att det är runt Nash jag känner mig trygg, känner mig älskad och med honom kan jag vara mig själv. Visst låter det klychigt men det är sant. Nash har fått mig att överleva, han har fått mig att tänka på annat.

Jag skulle precis stänga mitt skåp och gå ut från skolan när jag känner hur någon lägger sin hand på min axel. Jag vände mig om och till min förvånad står Cameron där. Han har ett litet flin på sina läppar.

-Jasså, du och Grier, det va som fan, sa han och släppte ut ett flin på slutet.

-Jag och Grier vadå? frågade en aning bitchihgt men också fundersamt. Vad menade han?

-Gumman, jag vet att du var påväg att hoppa, sa han med ett elakt flin på slutet. Jag ville så gärna slå till honom. Vad var det för fel på människan? Men jag hejdade mig. Istället log jag mot honom.

-Och du var anledningen, spottade jag ur mig och log sarkastiskt och gick vidare ut i korridoren. Cameron var ju snäll imorse, vad har hänt, har han fått ett slag i pungen eller vad är hans problem? Jag gick ner för korridoren men jag kunde snart höra steg komma ikapp mig.

-Vadå jag är anledningen, säger han när han kommit fram till mig. Jag himlade med ögonen, är han seriös? Det är väll din pappa som är anledningen, fortsatte han. Okej, det var droppen. Jag svalde hårt.

-Dra inte in min pappa i dethär, du vet mycket väl vad du har gjort, låtssas inte som att du är oskyldig till ärren på mina armar, skrek jag, vilket jag inte skulle gjort. Nu kollade alla elever i korridoren på mig med äcklad min, de stog helt stilla och bara kollade på mig, länge. Mina syn blev snart suddig och jag kunde känna hur en droppe efter den andra trillade ner för min kind. Jag stog bara kvar på samma ställe och kollade på dem.

Jag kunde se hur Nash kom springande mot mig. Hans hår studsade lite för varje steg han tog då det har blivit ganska långt. Han puttade bort Cameron och tog ett fast tag om min handled. Smärtan spred sig från handleden hela vägen upp till axeln och vidare upp för nacken. Jag kved till då det gjorde fruktansvärt ont. Han drog mig ut från skolan och puttade mig hårt mot skolans stenvägg.

-Vad fan håller du på med? Nu vet hela skolan att du skadar dig själv, hela skolan vet att du mår dåligt och halva den där korridoren inklusive jag vet att det är något som händer hemma hos din pappa och jag vill veta precis allt, nästan skrek Nash. Jag blev rädd för honom men jag vet också att han vill veta för att han ska kunna hjälpa mig.

-Okej, såhär är det, min pappa och jag har inte den bästa relationen vilket min mamma och pappa inte heller hade. Min mamma lämnade mig och min pappa för två år sedan och sedan dess har min pappa fått svåra bekymmer med alkoholen. Han slår mig och dricker varje dag. Precis som ni gjorde i skolan fast hårdare.

Tårarna rann snabbt ner för mina kinder och jag kunde bara se Nash ansiktsuttryck suddigt då tårarna i ögonen gjorde min syn mycket suddig. Hela han slappnade av och hans arga och hårda min byttes snart ut mot ett medlidande och besvärat uttryck. Han omfamnade mig hårt och jag gjorde detsamma. Han viskade ett lågt "förlåt" och jag bara grävde mig ner i hans bröstkorg. Vi stod länge där och bara omfamnade varandra. Jag kände mig så trygg här, i Nash famn.

-Sov hos mig ikväll, sa han sedan. Jag släppta ifrån kramen och kollade upp på honom. Jag log med tårarna fortfarande blöta på mina kinder. Han kollade ner på mig med ett litet leende på läpparna och vi närmade långsamt varandra. Min mage pirrade och jag visste precis vad som skulle hända. Hans smala ljusrosa läppar med metallringen mötte mina läppar i en mjuk kyss. Vi höll kvar den i kanske fem sekunder och drog sedan ifrån. Mina läppar dunkade och var varma av Nash beröring och vi log mot varandra.