Älskade Peter pan

Allvaret

Jag gick ut ur tältet. Vart är alla? Tänkte jag. Det var helt tomt i den lilla grottan. Jag som inte ens visste hur man kommer ut. Vafan i helvete tänkte jag. Jag hade inte varit överallt i grottan så jag valde att gå och utforska. Kanske jag kunde hitta dom. Jag knakade på alla kojor men jag fick inget svar.

När jag var ute i huvud grottan (där alla brukade hänga) fick jag syn på en gång. Är det den gången jag kom ifrån? Tänkte jag. Jag var så förvirrad när han tog mig hit så jag kom inte ihåg vart vägen ut var. Plötsligt kollade jag ner mot marken. Fan! Tänkte jag. Tur att ingen var här, jag hade glömt min mens. Snabbt som fan sprang jag in i Peters och min koja och bytte trosor. Trosorna jag bytte till var ett par, av mina trosor hemma. Jag stelnade till. Var det inte dessa som försvann för några månader sen.

Hade Peter varit i mitt hus, och tagit mina-trosor. Jag som förut stått som förstelnad skyndade mig att ta på min dom när jag hörde skratt utifrån kojan. Jag hann precis komma in innan Peter gick in i kojan. Med händerna knutna bakom ryggen, hållandes mina trosor fulla med mensblod stod jag stel och log.
"Vafan håller du på med" sa Peter med en arg ton. "Vad haru bakom ryggen" fortsatt han.
"Ehm det är personligt" svarade jag med pipit röst.
"Visa jag vill se att du inte har ett vapen" sa han samtidigt som han satte armarna i kors.
Fan också tänkte jag. Mitt leende försvann och jag förstod att om jag inte visade skulle han skada mig eftersom han såg helt rasande ut. Långsamt lyfte jag upp handen med trosorna i, i luften.
"Euw vad e dedär" sa han med rynkade ögonbryn.
"Mens" pep jag.
"Jag ska tvätta idag ge dom till mig" sa han med en suck.

Är han galen? Tänkte jag. Aldrig att jag skulle ge honom mina mens trosor. Jag valde fort att byta ämne.
"Vart tog ni vägen?" Frågade jag.
"Älvbyn" sa han kort. I andra sekunden gick han fram och tog mina trosor ur min hand.
Fan! Varför ska han vara längre än mig?! Tänkte jag argt. Peter hade lämnat rummet. Plötsligt kom jag ihåg mina trosor, varför hade han hämtat dom. Var det så att jag skulle ha ombyte kanske? Aja allt med Peter var läskigt så detta kanske inte skulle varit så oväntat. Lite cred till han som hämtade dom ändå.

När jag bytt trosor och lagt löv som bindor gick jag ut och mötte något som kändes som hundratals blickar som mötte min.
"Eh hej" sa jag en aning stelt och obekvämt. Plötsligt kände jag Peters hand på min axel. Han drog mig så hårt åt hans håll att jag nästan trillade. Vad var det med Peter och vara så hårdhänt?
"Kom" sa han samtidigt som han tog tag runt min midja och flög upp mot himlen.
Varför sa han ens kom? Jag hade ju ändå inget val direkt. Peter flög mot en liten sjö.
"Här får du inte vara." Sa han hårt.
Jahopp, inte för att jag skulle orka gå typ 50 km ändå. Men det var väll tryggt för han att veta eller något.
Sedan flög han vidare mot ett berg.
"Här får du absolut inte vara." Sa han liks hårt som förut.
Vad kunde vara farligt på ett berg? Fanns det typ farliga björnar där eller? Jag mindes från Peter pan sagorna att det i sjön bodde farliga sjöjungfrur som dränkte människor så där fattade jag att jag inte fick vara.

När Peter tagit sin lilla flygrunda med mig kände jag mig alldeles yr och det sa jag till honom så han åkte ner till marken.
"Hur är det egentligen?" Frågade han med glänsande ögon.
"Varför är just jag här?" Frågade jag och vände blicken mot honom.
"Ingen speciell anledning. Du kändes speciell."
"Jahopp. Hur länge har du vetat om att jag finns då?"
"Enda sen födseln."
"Eh va", hade Peter stalkat mig i alla mina dar? Jag var inte super förvånad eftersom att han var så skum men, varför jag?
"Jag vet inte hur jag ska förklara, jag kände bara någon konstig känsla. En stark och motvillig känsla från dig. Jag behövde bara se vad som stod på, det var tydligen du som födds. Ända sen dess har jag känt en stark förbindelse till dig eller vad man kallar det." Peters ord fick mig att vilja gapskratta. Är han inte klok? Jag mötte hans blick och såg allvaret i hans ögon, dom glänste. Dom var nästan lite vattniga. Grät han? Innan jag han tänka omfamnade hans muskulösa kropp mig och värmen spreds i kroppen. Jag lade försiktigt mina armar runt honom också och strök han sakta om ryggen.

Hej! Förlåt att jag inte uppdaterat på länge, men jag är på semester eller vad man ska säga. Jg har inget wifi iallafall så jag håller inte på med mobilen så mycket. Aja men ha det bra, jag ska lägga upp nästa kapitel så snart som möjligt!