• Elins perspektiv •
Jag gick runt bland några villor och gjorde inte så mycket. Jag saknade mamma, levde hon ens?
Känslorna svämmade över och jag började gråta tyst. Tårarna rann långsamt ner för mina kinder och jag kände den salta smaken slå mot mina läppar.
Plötsligt hörde jag ett skrik, jag kollade runt mig. Ingen var här? Sen såg jag ett hus som såg ut som en mellanstor stuga, bruna väggar, tak med mossa på. Ganska fult enligt mig. (A/N: Menar inte det men aa ni fattar)
Skriket hördes en gång till, på något sätt kände jag igen skriket men ignorerade tanken och gick istället försiktigt närmare stugan eftersom nyfikenheten tog över.
Nu hördes skriket igen, fast nu var det ord "HJÄLP MIG!" Kunde jag höra genom väggen. Då hörde jag det, det var Omars röst.
Paniken växte snabbt inom mig, vad skulle jag göra? Ringa polisen? Springa in?
Jag valde alternativ 1 och fifflade upp mobilen ur bakfickan och såg att jag bara hade 5% men knappade ändå in koden och ringde 112."Ja hej du har kommit till 112, vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jag står utanför ett hus och hör hur en kille där inne skriker på hjälp och sen hör jag slag ibland, så ni måste komma och hjälpa honom NU! Adressen är Tranbärsgatan hmm få se..." Jag kollade runt mig och sen så hittade jag en liten rostig skylt som det stod 67 på "Tranbärsgatan 67"
"Vi kommer så snabbt vi kan!"
Samtalet klickades av efter orden han sa.______
När jag suttit här och hört massor av skrik, gråt och slag så ser jag äntligen polisbilen komma körandes. "Tur" tänkte jag för mig själv, för mitt hjärta går snart sönder.
Poliserna hoppade snabbt ut ur bilen och sprang fram till dörren och började banka.
"Det är polisen här, öppna genast!" Skrek de.
Allting tystnade där inne och snabba steg kom fram till dörren. Fast till min förvåning så öppnades inte dörren, istället hördes ett klick och antagligen så var dörren låst nu, o smarta poliser kallar jag det där."Omringa huset grabbar" skrek den polisen som verkade bestämma.
"Ska inte killen i huset få komma ut snart?" frågade jag ängsligt
Jag var 85% säker på att "killen" var Omar, men sa inget om det.
"Så fort vi får upp dörren ska du se"______
*Dörren bryts upp*
Ut kom en springande, tårögd och blodig Omar. Jag hade gissat rätt, det var Omar. Min älskade Omar.
__________________________HAHAHAHHAHAHAHA det här var ett riktigt "kiss o bajs" -kapitel (ignorera mitt språk) 😶
Usch vad jag är dålig på att uppdatera och USCH vad jag är dålig på att skriva.
Men btw är det någon som har biljetter till #Fooo5thElement ? Och isf vart sitter/står ni då?❤️
Jag har biljetter och jag står i FoooersCircleMania✌️
Aja vill bara tacka för 3k+ det betyder då sjuukt mkt för mig😭
Xoxo Elin
YOU ARE READING
Stuck In You - Omar Rudberg Fanfiction
FanfictionJag sprang från honom med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Han hade totalt svikit mig. Jag sprang i regnet. Länge. Ända tills jag kom fram till det stället vi varit mest på under denna sommar. "Vår" lilla stuga.