Stuck In You - Omar Rudberg Fanfiction

1.5

Tidigare:

- Min kompis som jag tycker väldigt mycket om har kidnappats och hon är skadad sen innan för att hon blev skjuten. Hennes mamma är också skadad och mitt hopp är redan på 0

- Hmm... jag ska se vad jag kan göra

_________________________

• Omars perspektiv •

Plötsligt bromsade vi in vid en liten stuga bland alla stora villor som stod här lite utanför "storstan" .

Tanten klev ur bilen, smällde igen bildörren och jag gjorde detsamma. Den kalla luften slog mot mig, det blåste fruktansvärt mycket just nu och det duggade lite fortfarande.

- Det är här jag bor, kom in så kan vi prata lite om din kompis, sa kvinnan med en lite hes röst.

Jag nickade och började gå efter henne mot dörren. Hon tog upp nyckeln och låste upp dörren. Därefter klev vi båda in i den lilla stugan, dock var den inte då liten utan den var mer mellan.

___

Låttips: Jetta - I'd love to change the world(Matstubs Remix)
Mitt tips är att du spolar fram lite så att den är typ 15s innan refrängen.

- Ja så din kompis som du tycker mycket om har alltså försvunnit som jag förstår? undrade hon medan hon smuttade på sitt jordgubbste.

Vi hade slagit oss ner i soffan med två koppar te, dock så hade jag inte ens rört mitt.

- Jo det var exakt så det var.
- Hmm, jo alltså när jag kollar på dig så ser jag hur mycket du älskar henne, hon pausade lite och fortsatte sedan. Hon har långt mellan brunt hår och fina grå-blå ögon.

Orden chockade mig. Kan hon läsa tankar?

- K-k-kan du läsa tankar? stammade jag fram.

- Ja... det kan jag, hon tittade på mig med sina gula lysande ögon.(som på bilden) Det började bli väldigt obehagligt att sitta här med henne ensam och jag började skruva tveksamt på mig.

- Du behöver inte vara rädd, jag gör dig inte illa, sa hon barskt
- O-o-okej, sa jag osäkert

- ELLER SÅ SKA DU DET!! skrek hon med ett flin på läpparna samtidigt som hon greppade tag i min arm och vred om den.

Paniken inom mig växte och jag skrek, jag skrek det högsta jag kan ända tills hon satte en hand för min mun.

- Du håller käften annars så händer något dåligt, viskade hon elakt

Jag svarade inte utan försökte bara komma loss ur hennes grepp.
-Sluta vrida på dig, sa hon med tänderna hårt sammanbitna.
Men jag slutade inte jag fortsatte bara vrida på mig.

Plötsligt släppte hon greppet och sprang iväg till köket som jag hade förstått.
Och då slog det mig. Hon skulle hämta en kniv.

_________________________

Dun, dun, dun jaaaa jag lever och jag vet att jag inte uppdaterat men jag har inte haft tid att göra och sånt men nu kom ÄNTLIGEN ett kapitel, dock så blev jag inte så nöjd med det. :/

Usch Omar, man ska inte följa med gamla tanter( dock så var hon ju typ 50 säger vi :))) ) in i bilar usch fy på dig!

Nej men jag vill också tacka så sjukt mycket för 2,57k eller vad det nu än var :)

Btw så var låttipset bara för att jag lyssnade på den låten när jag skrev så aa(inte världens bästa låttips)

Ett kapitel kommer om antingen 2 dagar eller imorn ;) (lovar)

Xoxo Elin