Flowers from 1970 - översättning

1.2

Det var dagen efter. Han bar upp en skål med flingor upp till hans rum. Han verkade stirra på hans mobiltelefon, i väntan på att någon skulle ringa eller sms:a "hur mår du?" från personer som aldrig verkade komma.

Han laddade upp sin dator för att kolla videos, när den gamla telefonen plötsligt började ringa igen.

George tvekade en stund. Ville han verkligen prata med den galne mannen igen? Men sen igen så fanns det ingen annan som ville prata med honom.

Han suckade och svarade i telefonen "Hal-"

"Hur visste du?" Sa mannen i telefonen.

"Vadå?"

"Om Jack. Hur det var någon som skulle försöka mörda honom idag?" Frågade han seriöst.

George himlade med ögonen, "Jag sa ju det, alla i staten vet, vi lärde oss om detta i skolan. Gjorde inte du? Dessutom, varför fortsätter du säga idag?"

"Vad är datumet för dig?" Frågade mannen George.

"Ehm..." George tryckte på på mobilen för att se datumet, "det är den 28:e juli 2020"

Inget svar. Bara tunga andetag som lät som hyperventelering.

Efter ett tag pratade mannen igen mjukt "det är den 28:e juli 1970 här"

Det var beviset för att vem George än pratade med var han galen. "Kolla, om det här är något skämt så lägger jag bara på. Det här är inte min telefon och jag är inte Sap eller vad det nu är."

"VÄNTA." Skrek mannen. "Bor du på Manburg Street 821?"

"George började flippa ur. Mannen visste hans adress. Han tänkte lägga på och ringa polisen eller-

"Få inte panik!" Mannen läste hans tankar, "Det är mitt gamla hus. Eller det är mitt gamla hus för dig, men jag bor där nu. Har rummet vid trappen fortfarande den motbjudande blommiga tapeten?"

"Ja" svarade George tveksamt.

"Det betyder att de inte har ändrat det sedan jag bodde där! Ge mig en sekund." Mannen var tyst för en stund tills George hörde ett klickande ljud. Det var en penna vars lock blev borttaget.

"Vad håller du på med?" Frågade George.

"Kolla mot hörnet av väggen, nära fönstret." Sa mannen.

"Varför-"

"Bara gör det." Samtidigt som George hörde vad som lät som klotter på andra sidan av telefonen.

George tvekade, men gick ändå fram till hörnet av rummet, "vad är det meningen att jag ska titta på?"

Plötsligt syntes gamla och slitna pen märken på väggen väldigt långsamt, som brinnande trä.

"Hej" stod det.

"Ser du det?" Frågade mannen på andra sidan av telefonen, innan han hörbart stängde locket av pennan.

"J-ja." George hyperventilerade samtidigt som han klämde åt bröstet. Det här kunde inte vara möjligt.

"Vem är du?"

"Vem är du?"

Frågade de båda på en och samma gång, men mannen svarade först, "Jag heter Cl- Dream."

"Dream?" George höjde ena ögonbrynet.

"Det är ett smeknamn. Jag vill inte ge dig mitt riktiga namn än då du kan vara någon statlig spion eller nåt."

George småskrattade för sig själv, "Ja jag är George."

"Så George berätta för mig vem som vinner världsserien nästa år? Jag frågar åt en vän." Frågade Dream, halvt skämtande.

"Jag är rädd att jag inte kan berätta det för dig." Svarade George. "Eller tekniskt sätt kan jag, men det skulle inte vara moraliskt rätt."

"Attans, jag trodde det skulle funka." Muttrade Dream, "Så berätta om framtiden för mig. Vänta låter det nördigt? Hm, berätta om 2020."

"Jo..."