Flowers from 1970 - översättning

1.4

Det hade gått en vecka sen Dream och George först hade börjat prata med varandra, och de hade blivit bra vänner.

George hade börjat äta lunch i sitt rum i väntan om ett samtal runt samma tid varje dag och igen vid middagstid.

De pratade om vad som helst, inklusive deras barndom och favoritsaker från deras tider.

Dream hade fått George att lova att inte leta upp honom i 2020, eller försöka att googla upp honom ("Vad det nu var.")

Så George höll sitt löfte och de fortsatte att prata med varandra som om det enda avståndet mellan de var mil och inte tid.

"Det är konstigt, vi kan inte fysiskt kommunicera med varandra. Jag menar vi kan men jag förmodar att du är gammal." George skrattade.

"Jag har en idé." Sa Dream efter en stund. Han lämnade telefonen på sin byrå och sa till George att han skulle vara tillbaka.

George väntade tålmodigt, räknade de många blommorna på sin vägg när han hörde den svaga rösten komma från telefonen igen.

"Vad var din idé?" Frågade George, medan han vände sig till hans sida på kudden.

"Gå till väggen precis bredvid fönstret." Dream uppmanade George.

George stönade, vilket påvisade att han var trött, men Dream insisterade på att han skulle gå.

Motvilligt gick han upp till väggen bredvid fönstret som Dream hade sagt åt honom att göra. "Nu då?"

- -

Dream stod vid fönstret. Väggarna var (i hans tid) mycket nyare och intaktare än Georges.

Han hade kommit från skjulet med en hink av lime grön färg. Han satte telefonen mellan hans kind och axel och öppnade målarburken.

"Dream? Vad håller du på med?" Hörde han George fråga.

"Kolla bara mot väggen." Sa Dream samtidigt som han tog en pensel och la på ett tunt lager färg på hela handflatan.

"Redo?" Sa Dream i telefonen.

George suckade, "Ja. Även fast jag inte vet exakt vad jag är redo för."

- - -

George väntade vid väggen, visslandes. Plötsligt visades lime grön färg på väggen. Det visades långsamt, lite flisad och sliten, men där trots allt.

"George? Är du där? Jag hoppas du ser det och att ingen har tagit bort det efter att jag flyttat ut." Sa Dream i telefonen.

Det var ett handavtryck. Ett synligt tidigare limegrönfärgad handavtryck (det var mörkare och svagare nu).

George var tyst och placerade frånvarande sin egen hand på handavtrycket. Dreams hand verkade vara större än hans egen, med något längre fingrar.

"George?" Ropade Dream ut och George tog snabbt bort handen.

"Jag- ja jag ser det." Skrockade George.

"Höll du min hand?" Frågade Dream.

"V- ja- hu-" Sa George kvävd, men Dream började skratta.

"Lugn, jag skämta bara." George kunde höra hans leende, "Jag undrad vad mer vi kan pröva."

George satt ner på sin säng, fortfarande tittandes på handavtrycket av färg. "Jag undrar varför du aldrig har besökt."

"Va?" Frågade Dream.

"Varför ditt framtida jag inte har besökt mig än sen vi började prata. Som varför du aldrig kom den 29:e juli för att berätta att du var den jag pratade med." Funderade George nyfiket.

"Jag kanske är död." Sa Dream, halv-skämtande.

George hatade den tanken. Det var möjligt och han slogs mot viljan att googla honom och få reda på allt han kunde om Dream, men den enda information han hade var att Dream hade bott här tidigare och Dream ville inte att George skulle leta upp honom.

De sa godnatt till varandra och George somnade på sin sida stirrandes på det gröna handavtrycket på väggen.